Sagan om Långsträckan: 30 raka kilometer

På väggen i herrarnas omklädningsrum i Hagabys klubbstuga sitter i princip hela den karterade delen av Kilsbergen i skala 1:15 000. Det var med tanken att göra något liknande på en vägg hemma i början av 2016 som detta projekt tog sin början. Jag pusslade ihop samtliga OCAD-filer som jag hade då över Norra Kilsbergen och tyckte resultatet var så vackert att jag lade upp det på Facebook. Resten är historia…

långsträckan_embryo

Viktor Larsson var på! En långsträcka på 30 km skulle det bli! Varför undrar kanske vissa? Varför inte säger jag! Ibland måste man göra sådana här saker för att bevisa för sig själv att man är fullkomligt mentalt frisk 😉 Rakt på var det som gällde, annars skulle det bli en väldigt tråkigt sträcka där bästa vägvalet var att springa nedför Kilsbergskanten och mata asfalt i 35 km. Ganska snabbt stod det klart att vår tänkta sträcka begränsades av en kritisk avvägning mellan Falkasjön och Norra Ånnabosjön:

kritiskt

Det gick helt enkelt inte att lägga sträckan så att man klarade att undvika båda dessa två sjöar utan att strecket hamnade över en sjö någon annanstans. Jag och Viktor beslöt oss helt enkelt för att nöja oss med varianten ovan och istället införa en korridor med en marginal på 100 meter på var sin sida av strecket för att vi skulle kunna klara spetsen på Falkasjön.

startochmål

Med korridoren på plats och passagen förbi Falkasjön och Norra Ånnabosjön klar begränsades sträckans totallängd av Igeltjärn i starten och Järleån i målet. Vi beslöt av logistiska skäl att ha start och mål på väg, så sträckans definitiva längd blev till slut 29,51 km.

Efter att ha pusslat klart sträckan kom nästa problem. När skulle den springas? Kruxet var att sträckan drog rakt igenom det då avlysta området för SM Långdistans 2017, en tävling som Viktor hade tänkt springa. Vi landade därför till slut på en tidsperiod efter tävlingssäsongen 2017, men innan det var allt för stor risk för snö. Datumet spikades till slut till den 18:e november med start klockan 9:00.

Så i lördags, efter nästan två år av planerande, var det äntligen dags! (Det var inte annat än att jag var lite nervös…). Med oss på äventyret hade vi även Jakob Wallenhammar och klockan 9:00 stod vi tre på en grusväg under en kraftledning med en 2,2 meter lång långsträcka i skala 1:15 000 i händerna. Kompassriktningen vreds in under högtidliga former och därefter gav vi oss iväg, ackompanjerade av tre grader, lätt regn och lite fläckvis med gammal snö på marken.

Resan mot det något diffusa målet Järleån inleddes i Hagabys territorium. Vi liknade vår resa med ”Sagan om Ringen”, där vi, ”kompassens brödraskap”, inledde resan i det trygga Fylke för att slutligen nå Mordor där vi skulle slänga kompassen vi bar med oss i Järleån.

Kartan vi hade med oss var uppdelad i åtta stycken A4, där den första delen bjöd på den minst trevliga terrängen så det var skönt att få den överstökat direkt. Under arbetet med kartan hade jag dock identifierat en kritiskt passage – en bred bäck som gick mellan en opasserbar bäck och en opasserbar mosse:

kritisk_passage1

Cirka 2,5 km från starten når vi alltså fram till bäcken, och mycket riktigt: den är bred. Och djup. Skulle det ta slut redan? Behöver vi simma i iskallt vatten? Jag springer lite uppgiven längs med bäcken… och ser plötsligt en gammal spång två decimeter under vattenytan. Vi var räddade! Plötsligt blev vi också något paranoida – har någon redan sprungit våran sträcka för cirka 20 år sedan och det var därför spången fanns just där?

Första kartbladet avklarat och vi passerar Falkasjön, får en fin utsikt från toppen av Falkaberget och därefter trevlig orientering på Ånnabodakartan. (”Här är ju keps-OL-berget” -Jacke), Vi var dock fortsatt lite nervösa, för det kom snart en kritisk passage till: den tidigare nämnda norr om Norra Ånnabosjön. För på orienteringskartan visade det sig vara aningen blötare än vad det såg ut att vara på Lantmäteriets karta:

kritisk_passage2

Två stråk med opasserbar mosse. Det första stråket visade sig vara rätt torr och fin. Men vi såg på håll att det andra stråket såg väldigt sjölikt ut… Vi tror dock inte våra ögon när vi även där hittar en gammal spång! Paranoian är total! Någon har sprungit sträckan innan oss!! 😉 Samtidigt upphör även regnet och solen tittar fram genom molnen. Lagom upprymda som vi är villar vi strax efter passagen oss utanför korridoren när en stig inte riktigt går i verkligheten som den gör på kartan…

Vi hade under dagen med oss en följebil, som skulle stå där sträckan passerade grusvägar vid ca 10 km och 20 km och bjuda på påfyllning av energi. Vi hade räknat med att hålla ca 9 min/km och därmed nå första depåstoppet efter 90 minuter. Med cirka 1 km kvar till depåstopp 1 låg vi hyfsat enligt tidsschemat, men sträckan drog här igenom värsta brantpartiet och vi tappade nästan en kvart på den beräknade ankomsttiden (”Det går så långsamt att min klocka visar inte ens något tempo!” -Viktor) och kom definitivt fram till att ingen hade sprungit sträckan innan oss trots allt, för då hade det hängt rep utför branterna 😉

DSC02637

Depåstopp 1, foto: Linn Bränneby

Depåstopp 1 efter 10 km. 15 min efter tidsschemat. Vetebulle, saltgurka, varm saft och kaffe. Byte till torra handskar och därefter var vi igång igen. Kompassens brödraskap lämnade nu det trygga Hagabyland och gav sig in i Alvernas rike (OK Alfernas karta Tomasboda) där vi bland annat passerade sträckans högsta punkt. Nu var det mest nedför till målet!

Passage förbi Blankhult och gränsen till orchernas land (KFUM Örebros kartor). På vägen till Skrikarboda stannade vi till och konstaterade att vi hade nått halvvägs. Bra fyra kartblad kvar!

DSC02639 (1)

Stakadammen, foto: Anders Larsson

Vi upplevde många fina ögonblick på vår resa genom Kilsbergen, och passerandet förbi Stakadammen var definitivt ett av dem! Här anslöt även Linn Bränneby till vårt brödraskap för de sista 12 kilometerna genom ”Mordor” (Milans kartdatabas). Så hemskt var det faktiskt inte utan biten mellan Stakadammen och depåstopp 2 vid Röbergshagen bjöd nog på den klart roligaste biten rent orienteringsmässigt.

20171118_130126

Röbergshagemossen

Depåstopp 2 nådde vi efter 3:20 h – cirka 40 min efter tidsschemat med stopp inräknade. Nu började vi ändå ana att det inte var så långt kvar till målet. Vi fick även ett riktigt drömparti av sträckan rakt genom det fullkomligt fantastiskt fina området Västra Bergen med en långt stående sol i ryggen lysandes över de mossbeklädda berghällarna…

västrabergen

Strax därefter korsade vi vägen till Nora och lämnade därmed Kilsbergen för den sista biten in mot målet. Kartan var lite gammal i det här partiet och i kombination med ett huvud som hade varit ute och sprungit i tuff terräng i 4:30 h ledde det till ett andra besök utanför korridoren. En liten bit senare var vi framme, vi gjorde det! 4 timmar och 50 minuter stannade klockan på med pauserna borträknade. 31,7 löpta kilometer. Det första vi diskuterade i bilen hem var hur vi skulle göra om det nästa år!

DSC02651 (1)

Framme! foto: Anders Larsson

Långsträckan_karta

Legendariskt GPS-spår!

Kartorna från äventyret hittas i kartarkivet!

// Martin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s