VM i Estland: Dubbelt topp-10

Det har nu gått lite över en vecka sedan årets VM-vecka tog slut, och med lite distans till mästerskapet dags att sammanfatta mina tankar om årets stora mål.

Många har frågat mig om jag är nöjd, och visst kan jag inte vara något annat med två topp-10-placeringar på mina två VM-starter i år. Det blev en 7:e-plats på sprinten och en 9:e-plats på långdistansen. Men både känslan och sträcktiderna talar för att det finns mer att hämta. Jag vill mer men har även insett att det är ett väldigt stort steg från att vinna ett världscuplopp till att vara bäst på ett VM. Det är tufft i toppen – och med all rätt. Kan ändå se tillbaka på en fantastiskt vecka med #världensbästalandslag som jag är väldigt tacksam över att få vara en del av.

Sprintkval:

Mitt VM inleddes med kval till sprinten. Jag har sprungit tre VM-sprinter tidigare (2014, 2015 och 2016) och aldrig haft problem med att tagga till ordentligt. Visst, kval är kval och det är i finalen det gäller, men jag gillar att få löpa ut ordentligt och få en bra känsla till finalen i mina kvallopp. Speciellt i år då kval och final gick olika dagar och man inte behövde tänka på att spara någonting. Nu kändes det dock annorlunda och jag vet inte riktigt varför, något att fundera på. Kom i alla fall iväg med en helt OK känsla till slut, om än inte den jag vill ha. Blev lite ställd över banläggningen vilken var väldigt simpel med rena löpsträckor i en öppen i park. Tar det inte riktigt på allvar och bommar två kontroller i rad i inledningen. Löper hyfsat och mer fokuserat resten av loppet och klarar mig vidare till final ändå. Nöjd över hur jag hanterade läget där och inte stressade upp det. Dålig känsla efteråt. Försökte vända på det och se en fördel i att starta tidigt då jag mina tidigare VM-sprinter startat bland de sista och då blivit lite tagen av allvaret. Bara att gå ut och sätta en rikttid!

Sprintfinal:

Foto: Reigo Teervalt

Finalen gick som sagt dagen efter kvalet och nu hade jag inga problem med att tagga till. Kände mig väl förberedd på startlinjen och sugen på att springa. Genomför loppet till största delen bra och slutar 7:a, 23,5 sekunder efter segrande Daniel Hubmann. Initialt var jag besviken då det är exakt samma placering som förra året i Strömstad men en analys av loppet ger ändå många positiva besked. Bland annat visar Jan Kocbachs eminenta analys på WorldofO att jag i år hade åtminstone farten för ett guld (löpare markerade med rött):

Bild från Worldofo.com

Det jag främst tappar på är mitt vägval till den femte kontrollen och på sträckan till K13. Gör även ett misstag på 2-3 sekunder ut från den 14:e kontrollen där jag blev lite förvirrad av den ”konstgjorda” tomtmarken. Positivt är ändå att jag i övrigt tagit bra vägval och genomfört loppet som jag velat.

Måste också säga att jag är lite besviken över banan (som helt lades om tre veckor innan mästerskapet! ) Med 15 kontroller och långa löpsträckor kändes det som man sprang en sprint så som de var för 10 år sen. Visst fanns det många bra vägvalssträckor, men man hade alltid gott om tid över under loppet för att kunna läsa in dem ordentligt. Men det är inget att skylla på utan hatten av till de bästa!

Resultat – sträcktider

Långdistans:

Foto: Reigo Teervalt

Ett av mina stora mål för året var att få springa just det här loppet – VM Långdistans. Och det var allt jag trodde det skulle vara. Långt, tufft och hårt. Men även mycket gjädje. Har nog aldrig njutit samtidigt som jag fick lida så mycket som jag gjorde under det här loppet. En riktigt bra långdistansbana bjöds det också på med rejäla vägvalssträckor! Varvningen var dock onödig men TV ska förstås ha sitt.

I 1 timme, 52 minuter och 44 sekunder kämpade jag mot den estniska terrängen som är allt annat än angenäm. Hela tiden fick man kämpa mentalt och mot känslan av att man satt fast i träsk och täta grönområden mer än vad man tog sig framåt. Inleder loppet väldigt bra och ligger 5:a vid första TV:n (K7) och inte långt upp till tredjeplatsen där. Gör dessvärre ett ödesdigert vägval till K8 där växtligheten på det mörkgula nådde mig över huvudet och ingen hade sprungit där innan mig trots att jag var sist startande. Vi visste visserligen sedan träningskartor att det mörkgula kunde se ut så, men arrangörerna hade sagt innan att de skulle klippas i löpstråken. Dessutom hade räknade jag med att åtminstone någon hade sprungit där innan mig och trampat ner lite. Tappar tid (ca 1 min) och flyt. Tappar ytterligare 1+1 min på K12 respektive K20. Besviken.  Slutar 9.a och topp 10 på en VM-långdistans är inte dåligt men hade absolut kapacitet för en 5-6:e plats. Till medaljerna är det några års träning kvar… ( Konstaterades efteråt att snittåldern på herrmedaljörerna på alla de individuella distanserna var 31,8, så man har några år kvar till den absoluta toppen 😉 )

Resultat – sträcktider

I övrigt var det som sagt en grymt bra vecka med landslaget i det gröna huset mitt ute i skogen… Jag tycker att vi alla har höjt sig en nivå till i år vilket vi också visar genom att göra årets VM till Sveriges bästa någonsin resultatmässigt! Det är en härlig stämning i laget och vi sporrar varandra att bli bättre. Tack alla!

#världensbästalandslag

Vill också tacka alla som stöttar mig i min satsning mot toppen, familjen, coach Mikael Kroon, sponsorer, supportrar och fans. Nu siktar vi mot VM i Lettland 2018!

//Martin

En reaktion på ”VM i Estland: Dubbelt topp-10

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s