VM-tester och Världscup (eller: 6 lopp på 10 dagar)

Efter en vårsäsong med ganska sparsamt tävlande och grundträningstänk blåste så den internationella säsongen igång rejält med galet intensivt tävlande på en turné i Estland och Finland.

Fredag, 19:e maj: VM-test, Långdistans

Loppet som jag på förhand kanske laddat allra mest inför. Ett av mina största mål inför året var att slå mig in på även en av skogsdistanserna på VM, och mest långdistansen i tankarna då. Hade fått bra besked i och med segern på Swedish League-långdistansen i Huskvarna och jag visste att den fysiska formen var bra efter den förra helgens andraplats i den löpbetonade sprinten i Bollnäs. Med tanke på den bredd som finns inom det svenska herrlaget just nu skulle ett bra resultat på dagens tävling förmodligen väga riktigt tungt i en VM-uttagning.

Inledde loppet riktigt fint och enligt plan. Kändes som jag kunde trycka på i en bra fart utan att behöva ta i. Har också ledningen vid den fjärde kontrollen efter ca 25 minuters löpning. Slappnar av för en sekund in mot den femte kontrollen, och det är ödesdigert i de diffusa estniska grönområdena. Gör ett parallellfel, blir förvånad över att kontrollen aldrig kommer, och står plötsligt på en stig! Tar det kallt och förstår direkt var jag är och vad som hänt, men känner mig lite stressad över den knappa minuten som försvinner. Rusar mest iväg och smiter precis förbi även den sjätte kontrollen. Där och då går luften ur mig lite eftersom jag mer eller mindre inser att loppet är kört med tre minuters bom totalt. Fortsätter dock att kämpa mig runt, men känner mig alldeles matt fysiskt och grinar illa i värmen på årets hittills varmaste dag. Dödsstöten blir när jag blir upphämtad av Johan Runesson som startade fyra minuter efter mig på slutvarvet. Lägger mig i rygg sista biten in och är mest uppgiven. Slutar 7:a, 4:31 efter segrande Gustav Bergman. Karta.

Jag brukar inte ta det här med vinst och förlust särskilt hårt, men var otroligt otroligt besviken efter loppet. Tankarna vandrade redan till sprintloppet på världscupen för att där i alla fall visa att jag ska ha en sprintplats på VM. Men först väntade ett till lopp i Estland…

Söndag, 21:a maj: VM-test, Medeldistans

Har väl aldrig riktigt sett mig själv som medeldistansare, men var efter en vilodags distans till fredagens lopp riktigt sugen på att åtminstone få tillbaka en bra känsla efter bottennappet där. Jag visste som sagt att det inte var något fel på formen, så fokus var bara att plocka kontrollerna på ett bra sätt. Kommer in loppet snabbt och det känns som att jag kan hålla en hög fart men samtidigt ha full kontroll. Stämplar vid varvningskontrollen och får höra att jag tar ledningen där. Kände mig fortsatt pigg i benen men tänkte inte på att försöka öka farten utan att bara fortsätta gå  rätt så skulle det förmodligen hålla rätt långt.

Fortsätter med att plocka kontrollerna på slutvarvet, och kommer in på ny ledartid. Revanschlust kan tydligen vara en stark drivkraft, för det räcker hela vägen och segern i medeldistanstestet var ett faktum. Mest förvånad själv kanske 😉 men samtidigt skönt att kunna visa att man faktiskt kan behärska den estniska terrängen.

Karta.

Torsdag, 25:e maj, World Cup #1, Sprint, Kval + Final

Förflyttning med färja över Finska viken och landslagskläder på. Dags för årets första världscupomgång! Tävlingarna i Finland utgjorde en minitour där tiden från sprintkvalet och medeldistansen räknades ihop och utgjorde underlag till en jaktstart på den avslutande långdistansen. Bonussekunder delades också ut till de 10 främsta i sprintfinalen.

Lite annorlunda tänk på sprintkvalet med andra ord. Vanligtvis brukar man kanske hålla igen lite på ett kval, men nu räknades varje sekund och med drygt 120 löpare i startlistan och endast 40 vidare till final på en 12-minuterssprint kunde man räkna med en tight historia. Jag gjorde ett bra men om än inte ett perfekt lopp och blev därför lite förvånad när det räckte till en seger. Pigga ben och stabil form med andra ord!

Karta.

Foto: Hannu Kaasalainen

 

Fick i och med kvalsegern gå ut sist i startfälten i finalen i centrala Lohja/Lojo. Kände mig rapp även här, men blev lite väl defensiv vissa partier. Tog mig inte riktigt tid att jämföra vägvalen utan gick mest på det första bästa på några sträckor. Blev därför något dåligt vägval för mycket, men det räckte ändå till en fjärdeplats, 22 sekunder sekunder bakom segrande Yannick Michiels. 45 bonussekunder i minitouren och lite fina världscuppoäng in på kontot, men ändå lite bitter över att bli fyra, särskilt när det bara var en sekund upp till Emil på tredjeplatsen 😉

Karta.

Lördag, 27:e maj, World Cup #2, Medeldistans

Dags för medeldistans igen, och det var bara att försöka komma i samma ”mode” som innan medeltestet. Kände mig trygg i terrängen efter att på några turer på träningskartorna konstaterat att det inte var allt för olikt nordöstra Kilsbergen 😉 Hade på förhand kanske ändå förväntat mig en grön och bökig medeldistans (känns lite som att alla värdetävlingar, åtminstone i Sverige, ska vara så utslagsgivande som möjligt) men förutom långsträckan direkt till första kontrollen gick banan i mestadels öppen och fin terräng vilket innebar rejäl högfartsorientering.

Kommer snabbt in i ett bra flyt och den där härliga upplevelsen att kontrollerna bara sitter där framför fötterna utan att man behöver tänka på orienteringen. Får ytterligare bekräftelse på att jag gått bra när jag kommer ikapp Jonas som startade 1:30 före vid den 12:e kontrollen, och strax därefter även fångar upp Dmitry Tsvetkov som startade 3:00 före. Spurtar i mål nöjd över ett bra lopp och känslan av att det kunde räcka ganska långt, men ser bakomstartande en efter en gå in på sämre tider och när sist startande Olav Lundanes kommer in som tvåa, 29 sekunder står det klart att jag tagit karriärens första världscupseger! Stort! Är även en helt otrolig svenskdag med 7 svenska herrar topp 10 och kanoninsatser även av damerna. Galet! (Och inte en sekund i sportspegeln blev det… 😉 )

Karta.

Foto: Hannu Kaasalainen

Foto: Hannu Kaasalainen

Söndag, 28:e maj, World Cup #3, Långdistans/jaktstart

Med seger både i sprintkvalet och medeldistansen, samt med 45 bonussekunder tillgodo, gick jag ut som ledare i jaktstarten, 29 sekunder före Matthias Kyburz. Satsade på att gå hårt direkt och sedan försöka hålla undan så länge som möjligt. Blir dock lite osäker in mot den tredje kontrollen, springer tillbaka några meter för att säkert läsa in mig, ser då Kyburz och låter honom gå upp och dra. Känner dock ganska fort att jag ändå är den starkare idag av oss två, och lite stressad av att det kommer att komma mer folk bakom går jag upp och tar kommandot fram till fjärilen. Här har vi olika varv, och jag försöker trycka på det jag har, Tyvärr blir det ett mindre misstag på en av kontrollerna, och jag och Kyburz är mer eller mindre samtidigt vid kontrollen direkt efter fjärilen innan långsträckan.

Hade bestämt mig för att köra rakt på, men Kyburz får lite bättre stråk ut från kontrollen och är före mig nedanför höjden. Vågar inte i det här läget lita på mig själv, utan hänger på i hans rygg på vägvalet runt på vägen som jag tidigare bedömt som sämre. Det går heller inte särskilt fort på vägen, så efter kartbytet bestämmer jag mig för att försöka gå loss själv. Jag slarvar dock lite på sträckan till den 19:e kontrollen och vi blir då upphunna av en klunga med Daniel Hubmann, Magne Daehli, Eskil Kinneberg och Johan Runesson.

In för varvning och jag passar på att läsa in slutet av banan inför en eventuell uppgörelse. Reagerar dock på att banan bara har 23 kontroller när jag mindes från bulletinen att vi skulle ha 29 stycken. Kastar ett öga på den tryckta definitionen (vi hade inga lösa eftersom det ju var gafflat tidigare i fjärilen) och läser ”Women Long end”. Jag har tagit fel karta vid kartbytet! Håller huvudet kallt och tänker efter. Kyburz hade stämplat precis bakom mig de kontroller jag låg först, och därefter hade jag stämplat vid samma kontroller som klungan. Alltså hade damerna och vi samma sträckor mellan kartbytet och varvningen. Och eftersom vi bara tog kartorna ur en hink kunde det omöjligt vara gafflat efter kartbytet. Slutsats: Jag måste helt enkelt hänga med klungan hela sista varvet. Klistrade mig i rygg på Hubmann och kämpade på. Vi kommer ikapp William och Emil som låg före oss vid varvningen, och jag inser att det är vi i åttamannaklungan som springer om segern, och jag har inte den blekaste aning om hur avslutningen ser ut(!). Efter vägpassagen splittras klungan upp och jag väljer att fortsätta gå på Hubmanns rygg. Tappar dock lite på slutet och är sist in i klungan och slutar åtta (efter några nervösa sekunder vid utstämplingen 😉 ), mest besviken att jag inte vågade lita på mig själv.

Karta.

Med placeringsraden 4-1-8 på de tre första deltävlingarna innehar jag för närvarande totalledningen i världscupen. Otroligt häftigt! Nu är det bara att gå och vänta på besked om VM. Truppen presenteras den 7:e juni. Blir spännande!

//Martin

2 reaktioner på ”VM-tester och Världscup (eller: 6 lopp på 10 dagar)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s