På äventyr med ÖLOF i Spanien.

Fredagen den 17:e åkte jag ner till Alicante, Spanien för ett veckolångt läger uppstyrt av Elitorientering Örebro Län tillsammans med några löpare från elitgruppen, elever från Hallsbergs OLGY och lite annat folk. Sammanlagt var vi 52 stycken och med stor spridning på deltagarna med allt från elitlöpare till ungdomar, familjer och äldre.

Det känns som att varje orienterare har varit minst fem gånger på träningsläger i trakterna kring Alicante, men för mig var det faktiskt första gången. Tycker att det alltid är lika spännande att möta helt nya terrängtyper och lära sig bemästra dem. Senast jag var i Spanien (om man inte räknar Fuerteventura förstås) var i samband med Skol-VM 2009, och då i trakterna kring Madrid.

Lägret inleddes med deltagande på tävlingen Trofeo Costa Cálida, en WRE-långdistans och en sprint på lördagen och en jaktstart/medel på söndagen. Uppladdningen till långdistansen var minst sagt suboptimal. Vi anlände sent på fredagskvällen till Alicante och efter att ha irrat runt på flygplatsen efter vår hyrbil ett tag (våning 2 i en byggnad var tydligen våning 4 i en annan byggnad) och missat en avfart utanför Murcia (den första av många felkörningar under veckan) anlände vi inte till vårt hotell i Bullas uppe i bergen förrän halv tre på natten. Till fyra timmar sömn adderades sen en i stort sett obefintlig frukost och det var som upplagt för succé!

20170218_150657

Vy över tävlingsområdet från parkeringen. Trodde vi skulle få upp i bergen och springa, men vi höll oss uteslutande i den täta trädplanteringen.

Hade inga förväntningar på mig själv inför långdistansen. Influensan som jag drog på mig mot slutet av lägret på Playitas tog hårt och jag hade bara kört två högintensiva pass sen dess. Tänkte att jag bara skulle springa så fort som det känns bra och var beredd att kliva av om det skulle kännas allt för dåligt. Stod så i startfållorna och tyckte det var lite läskigt att kastas direkt ut i en terräng som man inte har den blekaste aning om hur man springer i. Blev därför lite ”trial and error” i inledningen och lärde mig efter ett tag att rakt på genom de täta trädplanteringarna som tävlingsområdet till 90 % bestod av nog ändå var bäst. Den fysiska känslan överträffade mina (låga) förväntningar och jag tog mig runt med hedern i behåll och slutade 5:a i ett hyfsat starkt startfält. Karta

2612-2017-02-18-ii-le-costa-calida-larga

Målgång på långdistansen. Foto: Juan D. Peréz-Caballero

Bara ett fåtal timmar senare vankades det sprint vilken jag tog som nedjogg efter långdistansen. (Lagom mastigt upplägg spanjorerna hade knåpat ihop). Den lilla staden Cehegín erbjöd ett fantastiskt roligt område och det kan mycket väl vara den roligaste sprint jag sprungit. Även fast jag joggade var jag tvungen att ha 100 % fokus hela tiden för att inte tappa bort mig. Galet roligt! Karta

20170218_1621041

Varför kan de inte bygga sådana här städer i Sverige??

På söndagen försvann det fina vädret för att aldrig ses till igen och innan medeldistansen var den stora snackisen om man skulle springa i underställ eller inte. Frukosten på hotellet var dock åt det bättre hållet (om än marginellt). Sockerkaka och yoghurt med sockersmak är en perfekt start på dagen på ett träningsläger. Jag gick ut som 4:a i jaktstarten, men hade ganska långt upp till de framför mig så det blev mer som en vanlig medeldistans för min del. Den fysiska känslan var bättre den här dagen trots en långdistans i benen, vilket kändes positivt med tanke på sjukdomshistorien. Försökte trycka på lite och går hyfsat förutom en riktig nybörjartabbe på den trettonde kontrollen. Hade även riktigt svårt att förstå kartritningen ute på det öppna området efter varvningen.  Slutade 6:a totalt i tävlingen, men det är av mindre betydelse. Det är ju inte nu man ska vara i form. Bättre då att kroppen börjat svara igen. Karta

img_6580-1

Målgång på medeldistansen. Foto: Ana Adela

Direkt efter tävlingen drog vi direkt till vår första träning för veckan. Problemet var bara att ingen visste var denna träning var någonstans… slutligen föll det på undertecknad att styra upp det hela. Felkörningar var som sagt annars ett genomgående tema under veckan, men det är ju kutym att köra fel minst en gång ut till varje träning under ett läger så jag försökte att inte blanda mig i allt för mycket. 😉

16996917_1229388547158033_1772920207_n

Under veckan passade vi även på att lära Tomas Hallmén rondellkörning. Foto: Josefin Erlandsson

Första passet på måndagen var en sprint i Caravaca de la Cruz. Inte lika teknisk komplex som sprinten i Cehegín, men fortfarande bättre än en genomsnittlig svensk sprint. Efter att ha fått fågelhuvuden i paellan på hotellet kvällen innan inmundigades dagens lunch på ett tryggt och säkert ställe – IKEA i Murcia. Fortfarande något besvikna att personalen inte kunde svenska gav vi oss ut på dagens andra pass; en vägvalsträning som det visade sig skulle ta lite tid att genomföra. Här kände Tomas Hallmén igen sig i skogen efter ett läger med Hagaby 1997, och resten av veckan bombarderades vi med anekdoter från detta läger.

På kvällen bytte vi boende till Guardamar för att springa på strandkartorna där. Mitt första pass på den mytomspunna Guardamar Norte-kartan blev en brunbildskontrollplock (detta ord får användas i Alfapet) med 60 kontroller. Totalt blev det fyra pass på den kartan där den klart häftigaste var ett nattmasstart där vi fick sparring av Sandviken OLGY, Stora Tuna samt lite annat bra folk. Jag är inget stort fan av nattorientering, men det var verkligen en orienteringsupplevelse utöver det vanliga att susa fram i mörkret på den kartan. Jag kunde även bocka av något som finns på varje orienterares bucket list – att springa N-course! Själv tog jag den som en morgonjogg sista dagen innan avresa och sprang den så som den ska springas – i mörkret med lampa. Eftersom jag tog det lugnt och inte försökte bräcka Thierry Gueorgious tid på 15:46 över de 3,7 kilometerna satsade jag istället på att göra ett så perfekt N som möjligt. Sjabblar bort det precis mot slutet. I’ll be back! Karta

Ncourse.jpg

#fail

Utöver Guardamar Norte blev det även  pass på Guardamar Sur, sprintintervaller i La Marina och veckans kanske allra häftigaste pass i Santa Pola. Sammanlagt tog jag under veckan 323 kontroller (av totalt 324 kontroller, blev tyvärr en felstämpling…) och skrapade ihop 16 h timmar orientering. Framförallt blev den fysiska känslan bättre för varje pass. Det är sällan man har det så på ett läger och förhoppningsvis innebär det att jag nu är redo att köra på med lite riktigt hårda pass igen. Fantastiskt roligt att vara iväg på läger som vanligt. Det var länge sedan jag var iväg på ett utlandsläger som inte varit med landslaget, tror att det senaste kan ha varit med Eksjö OLGY i Österrike 2012. Kul att vara iväg och lära känna lite nya människor!

Redan på fredag bär det av söderut igen. Då till Italien med landslaget för ett läger med lite sprintfokus. Stay tuned!

//Martin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s