Fuerteventura

Fuerteventura är den näst största av Kanarieöarna, och namnet ska enligt uppgift kanske ha betydelsen ”Stark upplevelse/äventyr”, något som det alltid är att vara iväg på läger med landslaget! 11 dagar med tema fysisk träning var det som väntade på Las Playitas vilket var base camp under lägret. Med på resan var även min tränare Mikael Kroon aka coach, då det blivit en plats vakant i ledarstaben. Något som verkade vara uppskattat av de flesta.

20170119_183959

Las Playitas, vår bas under veckan

Det bästa med att vara iväg på lite varmare breddgrader är såklart att kunna träna ute i shorts och linne. Vädret höll sig lite svalt och smått instabilt de första dagarna för att sedan slå till med full sommarvärme (i alla fall med svenska mått mätt.) Man märker verkligen hur mycket man måste härda ut under vinterhalvåret här uppe hos oss i norr som utomhusidrottare. Så det var ett välkommet inslag!

20170120_090612

Morgonjogg

Träningsmässigt inleddes det lite lätt de första två dagarna med intropass i bergen och morgonjogg bland annat innan det första kvalitetspasset på lördagen som bestod av backintervaller. 4 st á 5 min med drygt 100 höjdmeter stigning på varje. Joggvila tillbaka ner ca 5:30-6 min. Brutalt pass, framförallt eftersom låren inte hann bli muskulärt utvilade i den branta utförsvilan. Kände mig stark och höll mig i täten av herrklungan tillsammans med Jonas och kunde ta hem sista intervallen. Skönt att få besked på att man ligger bra med i vinterträningen! Härligt med all sparring, pepp och glada tillrop från alla innan, under och efter passet. Så skulle man alltid ha det!

img_20170121_132031

Backintervaller. Foto: Sussi Wiklund Björk

Naturupplevelsemässigt är Fuerteventura ingen höjdare. Bara sten och sand så långt ögat kan nå. Man förstår lite hur ogästvänligt stället är när till och med kaktusarna på resorten kräver konstbevatting. Löparmässigt är väl inte ön den mest optimala heller. Efter några dagar hade man sprungit alla de stigar som fanns i bergen närmast Playitas samt asfaltsvägen ett antal gånger. Hade varit roligare att ha en bil och få komma ut och utforska ön än att som nu ändå känna sig lite instängd på ett komplex. Matmässigt kändes det likadant. Första dagen  var man helt överväldigad av buffén och tog av allt, men variationen var inte så stor så man blev rätt fort less på konceptet. Tur då att det mesta som var negativt vägdes upp av att alla som var där var sjukt motiverade och inspirerade och nästan oavsett vad man hade planerat att träna så fanns det alltid någon som hade samma sak på schemat.

20170120_081201

Dags för morgonjogg igen!

Det mesta i träningsväg fanns ändå, och det andra kvalitetspasset blev på löparbanan i grannbyn Gran Tarajal med Jonas, Emil, Albin och Gustav. Jonas bjöd på ett pass han brukar köra vilket består av att man springer 200 m + 200 m i alternerade fart, det vill säga 200 fort följt av 200 ”långsamt” och sedan upprepar. Nu körde vi 8 km med 34-33 sekunder på de snabba 200:ingarna och 44-43 sekunder på de långsamma vilket totalt innebär ca 3:10/km. Med jogg till och från löparbanan blev det nästan 19 km på det passet vilket satt fint.

20170124_084755

Kände mig fortsatt pigg och lätt i kroppen då på morgonen dagen därpå var dags för lägrets på förhand kanske mest hypeade pass – morgonjogg till fyren för att möta soluppgången. Vi sprang asfaltsvägen bort, ca 7 km till fyren, långa böljande stigningar med avslutande brant uppför sista biten. Väl på plats fanns några hotfulla moln på himlen men det blev en fin soluppgång ändå (som dock inte på långa vägar slår soluppgången över Hjälmaren och Närkeslätten sedd från Rusakulan hemma i Kilsbergen 😉 ) Sen 7 km hemåt, mestadels rull utför för att hugga in på frukostbuffén och något-som-inte-ens-med-lite-god-vilja-skulle-kunna-kallas-för-kaffe.

20170124_084644

Faro de La Entallada

Tredje kvalitetspasset blev ett pass som jag brukar köra en del hemma, hundringar med femton sekunders vila. Höll oss till 30 st och 16,5 sekunder i snitt så här på ett läger. Fick med mig lite folk på passet och coach var i sitt esse med med mäthjul och stoppur i högsta hugg. På eftermiddagen fick jag experttips på roddmaskinen av Per ”Pliggen” Andersson, vår nye landslagsläkare tillika före detta OS-roddare och Lassi Karonens gamle tränare. Fick tre-fyra saker som jag skulle tänka på för att bli ännu bättre och kändes som jag fick bra grepp om det ganska snabbt. Annars såg det uppenbarligen mycket bra ut och det finns tydligen en karriär som olympisk roddare som väntar om jag nu mot förmodan skulle lägga av med orienteringen 😉

20170119_182709

Dagen efter tog det roliga slut när jag under den sista halvtimmen av ett långpass började känna mig ganska dålig. Kom tillbaka till hotellrummet och sen blev det tre dygn med nästan konstant sömn, feberfrossa och oförmåga att få i mig föda. Dag 4 blev det i alla fall lite bättre, och en känsla av återuppståndelse när jag äntligen fick i mig lite energi igen. Blev ingen mer träning på lägret men en bra vecka fick jag till i alla fall.  Är ovan vid att vara sjuk och har enligt träningsdagboken inte varit sjuk sedan den 29:e oktober 2015, och då en dags förkylning. Är väl bara att buga och erkänna sig besegrad av viruset ifråga, måste vara en särskilt listig liten rackare som lyckades överlista mitt immunförsvar.

20170119_191017

Som tur är blir det snart ny chans till lägerliv. 17 februari bär det av till Spanien igen, fast Alicante den här gången. Ska bli hur kul som helst för en som aldrig varit där!

Vi ses i Kilsbergen!

//Martin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s