SM-silver!

”Det är som ni skulle springa på löpband och se en gubbe som sprang runt i en skog på en display.”

Många udda aktiviteter har man ju varit med om, men frågan är om inte detta tar priset? Igår avgjordes alltså SM i inomhusrodd (roddmaskin) i Hersbyhallen på Lidingö. Tog detta som till hälften en kul grej och till hälften på fullaste allvar. På kul på så sätt att jag inte lagt upp min träning specifikt för detta utöver de 1-2 lugna distanspass/vecka jag kör på roddmaskinen normalt sett under vintern som alternativträning. På fullaste allvar? Det är ju SM!

Loppet jag skulle köra startade 11:20, så jag var på plats strax efter 9 och anslöt till mina nyblivna klubbkamrater i Öresjö SS. Fick låna en tävlingsdräkt (helfestligt) och eftersom jag körde i lättviktsklassen var det invägning 2 timmar innan start. Lättvikt på roddmaskin innebär <75 kg. Brukar ligga ganska stabilt kring 72-73 men det är ju klart att det var lite nervöst ändå… Det gick i alla fall bra och jag fick slippa monstren i tungviktsklassen 😉

”De har ett tortyrredskapsmuseum i Prag som är fyllt med roddmaskiner”

Därefter blev det lite väntan innan uppvärmning och det blev en del snack med roddarna. Pratade lite om hur orientering fungerar, hur tävlingar går till och hur uttagningar till mästerskap ser ut. Fick såklart även veta massor om hur fantastiskt ”riktig” rodd är. Är alltid lika fascinerande att få höra på hur man tränar och hur man ser på träning inom andra idrotter. Gick även igenom lite taktik inför loppet med Oscar som skulle vara min coach under loppet. ”Gå ut stenhårt så du skrämmer upp dem lite” tyckte han. Jag trodde att man skulle sträva efter en negativ split som inom löpningen men studier har tydligen visat att inom rodd ska man öppna stenhårt och sedan är det den som pallar längst som vinner…

För er som inte är så väl bevandrade i denna tävlingsform är det alltså 2000 meter som gäller. Flera maskiner står uppställda bredvid varandra och är ihopkopplade så publiken kan se en grafisk representation av loppet på storbild. På sin egen display på själva roddmaskinen ser den övre halvan ut precis som när man tränar hemma på gymmet, medan den undre halvan är uppdelad i fyra rader. På den tredje raden ser man sitt eget namn och på rad 2 och 4 ser man namnet på den som är närmast före respektive efter och hur långt i meter och på den översta raden ledaren av loppet och hur långt det är upp dit.

Själva loppet är bara ren plåga. Första 500 går alltid lätt men sen börjar minuterna bli väääldigt långa. Var lite långsam i starten men avancerade genom fältet med en stabil fart strax under 1:37 / 500 m och gick sedan upp till en liten men likväl en ledning. En ledning som jag faktiskt kunde hålla ganska länge men 1:36-fart tar ut sin rätt. Sista 500 kunde jag i princip inte känna mina lår. Oscar skrek bakom mig att jag skulle öka, men jag hade fullt upp med att överleva… Fick pisk i spurten men kunde ändå hålla ihop det hyfsat snyggt vilket räckte till en andraplats i loppet och ett nytt pb med tiden 6:26,6 (snitt 1:36,7 /500 m).

Det blev även en medalj till för Öresjö i loppet direkt efter, då Oscars syster Lovisa tog hem damseniorklassen. Fattade att hon var bra, men hon får tydligen SOK-stöd och är med och slåss om en plats i OS i Rio… Snackade också lite med de andra killarna i lättviktsklassen efter prisutdelningen (fick bara medalj för själva tävlingen då SM-plaketterna inte var klara än, lite orienteringtävling över det hela 😉 ) och de tyckte bara att det var kul att kommer utbölingar och kör, brukar alltid vara någon löpare eller gymnisse med högt syreupptag som ställer upp i lättviktsklassen. Hade tydligen bra teknik för att vara icke-roddare, men såklart dålig teknik för att vara roddare. Finns lite att slipa på alltså. De tyckte att jag skulle lägga av med orienteringen och börja med en ”riktig” idrott… haha 😉

Resultat

resultat

Lite (suddiga) bilder:

20160220_11223320160220_112342_000

20160220_113046

Man får dö när man är i mål…

20160220_113052

20160221_075116

Får se hur lång tid det tar innan jag får den där SM-plaketten…

Och där hade historien kunnat vara slut. Men jag blev hastigt och lustigt inkastad på ett till lopp – dubbel med Oscar då hans ordinarie partner Karl totalväggat på sitt lopp. Någon timmes vila och därefter en crash course i dubbel på maskin. Det går till så att två maskiner kopplas ihop och ställs på så kallade slides, vilket innebär att det är maskinerna som rör sig i förhållande till golvet och inte du själv. Som coach i loppet hade vi Oscar och Lovisas pappa – tillika förbundskapten (!). Jag fick sitta längst bak i båten, det vill säga på den främre maskinen. Lyckades komma i mål i alla fall med en kropp som var helt tömd efter urladdningen ett par timmar tidigare. Riktigt kul var det också. Någon orienterare som vill ro dubbel med mig nästa år?

DSC_0588

På lördag är det dags för ytterligare ett SM. Den här gången 3000 m löpning. Att ta medalj där känns ganska orimligt men siktar i alla fall på att ta Peizas distriktsrekord som jag var så nära förra gången.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s