Euromeeting

Det var lite blandade känslor efter SM trots att jag sprungit till mig mina bästa placeringar på ett Lång- (9:a) respektive Medel-SM (13:e) som senior. Hade med SM målet att ta en plats till världscupsavlsutningen och bättre resultat än så i sikte. Jag hade också kapaciteten att komma mycket bättre men kunde inte knyta ihop säcken. Grämer mig särskilt över en bom på 3 min innan varvningen på lången som kanske också kostade en medaljplacering. (Kartor från SM i kartarkivet)

Nog ältat. Hade sedan ganska långt tillbaka fått en plats i truppen till Euromeeting i Estland. Själv har jag aldrig varit i Baltikum överhuvudtaget och det är alltid roligt att testa på en helt ny terrängtyp. Besvikelsen från SM övergick därför ganska fort till en omladdning att springa bra på Euromeeting med extra fokus på sprinten och långdistansen.

Den första kontakten med den estniska terrängen blev en spännande upplevelse. Kartan vi sprang på var väldigt grön och blå, men väl ute i terrängen var det faktiskt bättre än vad man kunde tro av att bara titta på kartan. Vegetationen och terrängen påminde väldigt mycket om Närkeslättsterräng, fast med lite större höjder och ingen sten. Mycket kan sägas om Närkeslättsterräng, men fin är den inte. Däremot tycker jag att den kan vara ganska kul att springa i då man får anstränga sig lite för att ta sig fram på ett bra sätt i skogen. Jag var nog ganska ensam om den uppfattningen kändes det som…

Vaknade upp på fredagen med en en lätt känsla av subfebrilitet och en ond aning om att ett halsont var på väg. Övervägde om jag skulle springa sprinten överhuvudtaget, men på förmiddagens ”nervösjogg” kändes kroppen hur pigg som helst så jag bestämde mig för att köra.

Själva sprinten avgjordes precis vid vårt boende i Estlands #1 ski resort Otepää med arenan på skidstadion. Karantänen var en spännande upplevelse och man kan ju undra varför vi hade karantän överhuvudtaget? Orättvist mot de allra först startande då man kunde se löpare på slänten in mot mål från karantänen (!).

Öppnade sprintloppet lite vingligt till den andra kontrollen, men kom sedan bra in i loppet och kunde avsluta starkt i några härliga uppförsbackar i banans slutdel. Eftersom jag startade näst sist tog det inte lång stund innan tredjeplatsen var klar. Riktigt roligt att äntligen få kliva upp på ”pallen” för första gången i år. Var 13 sekunder efter segrande hemmalöparen Timo Sild och 2 sekunder efter Andreas Rüedlinger från Schweiz.

Foto: Anna Wallin

euromeeting15sprintqr

Lördagens långdistans bjöd på 15 km i förvånansvärt fin och snabblöpt estnisk terräng. Precis som på träningskartorna var det blåa och gröna (oftast) inte så farligt i verkligheten som det såg ut på kartan, så det var i princip full fart från start till mål. Blev nästan lite besviken då jag hade sett fram emot att få kämpa mot terrängen. Gör i det stora hela ett bra lopp. Kommer ikapp framförstartande ryss redan vid tredje kontrollen och hade honom i släptåg resten av banan. På tallheden till den elfte kontrollen tar han plötsligt initativ och drar på en jädra fart med följd att vi båda bommar ca 2 min på kontrollen i ett grönområde. Ser verkligen till att fokusera på min egen orientering efter det och håller ihop det bra förutom en bom på tredje sista, en kontroll som skördade sina offer. Styr ändå upp det bra och tappar inte överdrivet mycket tid, ca 1-1:30 min. Vissa var helt borta i sumpskogen. Slutar 6:a, 4:22 efter segrande Johan Runesson, en placering som jag ändå är ganska nöjd med. Fysiskt var det ett bra lopp och tekniskt finns det fortfarande mycket att lära om den estniska terrängen till VM 2017.

Foto: Anna Wallin

Var ganska trött och ofokuserad sen på söndagen när Euromeeting avslutades med medeldistans i samma område som lången. Till den fjärde kontrollen sveper jag precis förbi kontrollsänkan i en diffus sluttning, lägger en dryg minut och känner hur det inte finns något vidare tryck i benen. Blir hetsigt med en del småbommar och en slutlig placering som 20:e man. Tycker ändå jag gör en bra avslutning av loppet. Kan också lämna Estland med två bra insatser och många erfarenheter rikare av estnisk orientering.

Foto: Anna Wallin

I övrigt var det riktigt roligt att få komma iväg och uppleva ett nytt land och en del nya människor som fick göra debut i landslagssammanhang. Extra kul var ju såklart att Daniel Attås fick komma med efter att ha visat fin form på hösten. Fast jag tror inte riktigt på hans laguttagning för Tisaren till 10mila nästa är då jag är satt på den åttonde sträckan 😉

Det var nog ändå någonting på gång innan sprinten, för på måndagen vaknade jag upp riktigt snorig och sänkt. Joggade ändå lätt på sista träningen innan jag for hem då jag inte hade ont i halsen, men känslan var dålig och hade det varit tävling hade jag inte sprungit. Blir vila någon dag eller två nu. Framöver på tävlingsprogrammet väntar (troligtvis) förstasträckan världens största plojstafett 25-manna och senare i oktober terräng-SM i Uddevalla. Är lite sugen på Blodslitet också…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s