Freakshow

Det inofficiella temat för den förra veckans världscupsrunda i Norge/Sverige för det svenska landslaget var ”freakshow”. Den skyldige till detta var Karolin Ohlsson som på den första kvällens samling i Halden berättade att hon helst ville ha freakshow i karantänen. Alla höll givetvis inte med om detta, men det blev lite av ett stående skämt under veckan. En freakshow som är särskilt värd att nämna är Håkan och Gustavs charader på kända orienterare i karantänen till sprinten. Obetalbart underhållande. För övrigt är det freakshow bara i sig att vara på samling med landslaget, en mängd olika personligheter som förenas av en gemensam sjuklig besatthet av orientering.

Själv var jag uttagen till att springa sprintstafett och sprint och glassade mest runt de första dagarna. Undantaget var tisdagen som innehöll ett snabbt intervallpass på Halden Stadion i regn och snålblåst. Hela passet fint imramat av det faktum att jag plankat in.

All marknadsföring kring sprintstafetten hade involverat Fredriksten fästning, men efter model event i brötiga sluttningar och en promenad genom fästningen började jag tvivla på att banorna skulle dras in där. En sprintstafett bland branta och knöliga trappor skulle vara direkt farligt. Blev därför inte särskilt förvånad när det väl var dags att ge sig ut på min andrasträcka i tredjelaget och det stod klart att det skulle bli skogssprint för hela slanten.

Fick gå ut lite efter täten men hade ändå hyfsad koll framåt till och med den tredje kontrollen där jag hade egen gaffel och tappade sikten på täten. Gick därefter i spåren genom grönområdet till den fjärde kontrollen som visade sig gå snett och det gick ett 20-tal sekunder och täten var borta. Fick därmed ta saken i egna händer och drog andraklungan största delen resten av banan. Tappade cirka 20 sekunder på täten, och förutom fadäsen till fjärde kontrollen var det ett helt OK lopp med tanke på utgångsläget. Har inte hittat några officiella resultat med alla lag (bara bästa laget räknas) men enligt liveresultatet slutade SWE3 (Annika Billstam – jag – Oskar Sjöberg – Helena Karlsson) på nionde plats.

Foto: Sara Hagström

Efter sprintstafetten blev det byte av boende från Halden till Vann mellan Munkedal och Lysekil och omladdning inför sprinten. Eftersom min rastlösa själ hade svårt att inte ha något att göra sedan jag blivit klar med allt i skolan hade de två senaste veckorna ägnats ganska mycket åt förberedelser. (OBS att ”ganska mycket” är en grov underdrift). Kände mig därför väldigt säker på det som väntade när jag väl stod på startlinjen.

Öppnade lugnt och sansat som brukligt på sprint och kom bra in i loppet. Hittade snabbt ett fint vägval på långsträckan till den femte kontrollen och genomförde den bra. Blev ändå lite förvånad när jag passerade vid arenan med en ny bästa tid men tog det som att farten hade varit bra trots att det fortfarande kändes ganska lätt i steget. Därefter började det strula en aning. Hade planerat in sträckorna 9 och 10 så att jag skulle kunna ta nian i farten. Nian tog dock aldrig och jag var nästan nere i botten av backen innan jag kunde vända upp för att stämpla igen. Även kontroll 2 och 5 hade varit förvånansvärt slöa men jag trodde att det bara var jag som var ovan med Sportident Air.

Blev något frustrerad av nian men släppte det fort och kom in i loppet igen för att till kontroll 13 nästan bli prejad av en bil när jag passerade vägen. (man kan se på trackingen att jag stannar till här). Fanns det inga trafikvakter? Som grädde på moset över någon form av Murphy’s lag hade jag även lyckats att vika sönder trycket mitt i ringen till kontroll 16 så jag fick springa den enda väg som jag med säkerhet visste var framkomlig vilket tog ytterligare fem onödiga sekunder (jag skulle ju ha vänt på kartan, men det kanske inte är det första man tänker på i det läget). Slutade till slut som 21:a i en tight resultatlista. Om man hade kunnat räkna bort de 20-ish sekunder som försvann på andravarvet hade min tid räckt till topp-6. Är nöjd ändå för att jag gjorde ett bra lopp och att det sedan sker saker utanför min kontroll kan jag inte påverka. Som alla säkert vet ströks resultatet från tävlingen till slut och det var säkert rätt beslut. Fruktansvärt synd om arrangörerna som lagt ner så mycket tid på arrangemanget i övrigt. Förstår inte riktigt anledningen till att man ska ha touch free-stämpling på en vanlig sprint.

Karta

Foto: David Andersson

Foto: David Andersson

????????????????????????????????????

Foto: Sverker Regborn

Idag blev det också officiellt att jag får förtroendet att springa sprinten på VM i Skottland slutet av juli/början av augusti. Under sju veckor framöver ska formen vässas och Forres gatunät studeras.

VM-laget i sin helhet på orientering.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s