Tävlingsrapport: Wadköpingsloppet

Någon större skidtalang är jag inte, men ett skidlopp om året brukar jag ändå åka nämligen Wadköpingsloppet över 4 mil i Ånnaboda. Då delar av loppet går över stora kilsbergsmyrar, och snön i år kom innan det hunnit bli tjäle i marken kunde den ordinarie bansträckningen inte användas. Istället bjöd Karlslunds IF på en varvbana á 5 varv på konstsnöspåret, skidstadion och runt Ånnabosjön (legendariskt blåbärsspår).

wadköping14

 

Banan. Varvet åktes medsols.

Efter mycket fint vinterväder i veckan letade sig dessvärre kvicksilvret upp över nollan och orsakade panik hos skidåkarna. ”Vallaföre” heter det tydligen. Det här med valla är en av anledningarna till att jag inte har någon större lust att tävla på skidor. Själv kör jag med tejp. Fungerar utmärkt 90 % av passen. I det här föret skulle det dock inte fungera. Vallagurun Gunnar från Surahammar (som själv åkte i år) rekommenderade ruggat, vilket vallateamet (Mamma) fixade. Jag testade skidorna innan start i den första backen och skidorna bet faktiskt riktigt bra! Glidet var det inget fel på, men det var inte toppen.

Starten var som vanligt hemsk. Massa ilskna skidåkare som alla vill vara först när spåren smalnar av. Starten på 25manna var betydligt mer sansad. Hade bra fäste uppför första backen, vilket de flesta andra inte hade. Jag hade dock oturen att hamna bakom en ”bromskloss” av åkare som höll ett lägre tempo än vad jag gjorde. Dessutom hade jag bättre fäste och det var först runt sjön som jag kunde börja åka ut. Första varvet gick på dryga 26 minuter. Andra varvet hade jag fortsatt bra fäste, men jag märkte att glidet var högst medelmåttigt. Åkte ändå om en hel del folk och hamnade ihop med den blivande damsegraren, hemmaåkaren Olivia Hansson vilket medförde att publiken stod och skrek hela tiden när vi passerade. Andra varvet gick på strax under 26 minuter.

???????????????????????????????

 

Nu började dock spåren bli sönderkörda och glatta. Fick slita rejält för att överhuvudtaget komma uppför och runt sjön sög det rejält under skidorna. Beslöt mig för att offra lite tid på att valla om vid varvningen. Tredje varvet gick på knappa 27 minuter och även om Mamma var snabb på med snabbklistret kändes det som en evighet. Inte hjälpte det så mycket heller, klistret satt kvar i första backen men sen var det borta. Lika borta som spåren. Gav upp tanken på en bra tid. Nu var det snarare att överhuvudtaget ta sig i mål som gällde. Fjärde varvet (exklusive vallastopp) gick på 28 minuter. Den utspädda sportdrycken gav ingen kick alls, och jag önskade att jag hade haft med en gel eller två. Musklerna kändes OK, men blodsockret var lågt och det hjälpte inte att man gled lika bra framåt som bakåt i spåren. Kunde i princip bara staka och saxa sista varvet som tog 30 minuter och jag stapplade i mål på tiden 2:18:38 vilket inte är så mycket att hänga i julgranen. Men det var tufft för de flesta och det räckte till en 38:e plats i seniorklassen (en dam och fyra gubbar före mig också).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s