Fair winds and a following sea.

Ännu en vecka ute på praktik avklarad. Den är veckan har jag varit på USÖ:s lungmottagning. Det var kontrastskillnad mot att vara på kärl-thoraxavdelningen. Mycket lungcancer på mottagningen. Om det är någon typ av cancer man inte vill ha så är det lungcancer. 5-årsöverlevnaden är endast ca 15 % med behandling (kemo-/radioterapi). Och det är faktiskt inte bara rökare som drabbas, även om de står för 80-90 % av fallen. Lite roligt fick jag ha ändå. Två bronkoskopier fick jag vara med och se. Det innebär att man går ner genom luftstrupen via munnen eller näsan (beroende på vad läkaren föredrar) med en prob och spanar in samt tar prover av bronkerna. Riktigt häftigt att få se lungorna inifrån på storbildsskärm. Patienten ifråga är så fullproppad med lugnande att denne knappt har något minne av undersökningen efteråt.

Träningsmässigt har det också rullat på bra. Mycket skidor och rodd har det blivit. Tack vare lite trevligare arbetstider och det faktum att jag är morgonpigg har jag kunnat köra två pass relativt genomgående. Jag kör Wadköpingsloppet (4 mil) i Ånnaboda på söndag. En plats i första startled på vasan borde jag kunna fixa. (Nej, jag ska inte åka Vasaloppet. Vore i och för sig rätt skoj, men jag bävar för startkaoset. Gillar inte när det är så fruktansvärt mycket folk.)

Idag var det så dags för testlopp på 10 km rodd . Är ledig hela dagen eftersom vi även har lite uppgifter som vi ska skriva under praktiken. Det blev lite sovmorgon med andra ord. Jag har inget emot att träna på morgonen, men det är ju alltid skönare att träna utan en massa kortisol susandes genom systemet.

DSC_0005

 

Tog cykeln bort till sta’ns bästa gym ÖKK a.k.a ”Svettkällaren”. Bara det var ett träningspass i sig eftersom snöröjningen i Örebro är under all kritik.

04

 

Två roddmaskiner har de på ÖKK. Det var den högra som åkte på stryk (bild från http://www.orebrokk.org/)

Planen var att köra i 1:50-fart och låta det bära eller brista. Inspirerad av Henrik Stephansens tangering av världsrekordet på 2k för lättviktare (http://www.youtube.com/watch?v=HjH3inybxSQ&feature=youtu.be) drog jag dock igång aningen hårdare än vad jag räknat med. Lugnade mig lite, men kunde ligga i en bra rytm i ca 1:49-fart. 2k är brutalt jobbigt, men man hinner inte tänka så mycket under själva loppet. Under 10k hinner tankarna låta vandra en aning och vid 20-25 minuter började det ta emot lite mentalt. Fortsatte dock hålla mig i 1:49-fart och lät trippmättaren sakta men säkert räkna ner. Hade till och med krafter kvar för en fin spurt sista 200 och sedan fick jag  äntligen lägga mig ner och flåsa ett tag.

pb10k

36:16,3 tog alltså spektaklet att genomföra. Nytt pers! Extrapolerar jag den här utvecklingskurvan ror jag snart snabbare än vad jag springer. Det är verkligen inte bra … 😉

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s