Dödsrodd i Halden

Har fortfarande problem med vänster sätesmuskel när jag springer. Efter bara någon kilometer lugn jogg är det någon som vrider om muskeln som en våt disktrasa och sedan fullbordar sitt verk genom att genomborra den med en lagom slö kökskniv. Har sedan ont som f*n och det måste till lite dry needling för att få den rackaren att släppa. Därför springer jag inte så mycket. Bättre att underhålla kroppen med alternativ träning än att springa en kilometer och ligga kvidandes i soffan resten av dagen.

Är för närvarande med på landslagets barmarksläger i Halden. Fast det där med barmark vet jag inte. Är nog ca. 5-10 cm snö ute så allt för avundsjuk är jag inte. Framförallt är jag med här i Halden för att få lite support från det medicinska teamet. Har fått lite framgång på den fronten, mer om det senare kanske. Än har jag inte gett upp hoppet.

Men kroppen är ändå med på noterna (så länge det inte handlar om att löpa) så träningen matar på bra. Hemma i Örebro har det mest blivit rullskidor och vattenlöpning, och när snön kom och inte hade avsikten att erbjuda nog för skidåkning blev det SkiErg på gymmet. Trevlig apparat där man kan mosa upp pulsen rejält.

Första dagen i Halden bjöd på två pass. Vi har tillgång till gymmet Family Sports Club, och på bilder på hemsidan syntes det två concept2 roddmaskiner. Lägret var räddat med andra ord. Om Gluteussvinet inte ger med sig får det bli en helsatsning på inomhusrodd för min del. Är rätt skaplig om jag får säga det själv om man räknar lättviktarklassen.

Förmiddagspasset blev alltså en klassisk dödsrodd. 10 st 500-metersintervaller med 1 minut vila. (Finns under standardpass). Tror att det är Per Sjögren (@Peiza) som myntat uttrycket. Min egna teori till namnet är att när man gjort en 3-4 intervaller är man så trött att man tror att man ska dö, och då har man inte ens gjort hälften. Nåväl. Uppvärming på 3 kilometer i lugn 2:00-fart i cirka 22-23 årtag/minut (s/m). Första intervallen lite försiktigt på 1:42, resten av intervallerna på 1:41 förutom sista som jag drog på 1:40 (Total snittid på 1:41,6 och ca 32-33 s/m). Har sedan en minneslucka på ett par minuter som jag tillbringade på rygg på en matta i stretchhörnan med fötterna på en step-upbänk och med en mycket hög andningsfrekvens. Jag kan ta ut mig på ett helt annat sätt på rodden än vad jag kan i löpning. I rodden kan jag på något sätt skjuta tröttheten åt sidan under själva arbetet för att istället må j-vligt dåligt efteråt. I löpningen är det alltid en stumhet som sätter in fastän hjärnan nog skulle vilja pressa ett tag till.

När jag inte längre var orolig för att svimma om jag ställde mig upp pallrade jag mig iväg tillbaka till maskinen och fullbordade passet med en nedvarvning bestående av 3k slörodd. Det är fascinerande hur man kan må så bra av att må så dåligt. Är nog dags för ett nytt maxtest på 2000m snart (officiell distans). Mitt nuvarande PB är på 6:53, men med dagens pass i bakhuvudet är nog 6:45 nog inte helt orimligt.

Eftermiddagens pass blev en vattenlöpningsdistans med en gäng andra med småskavanker i en lite nedgången men charmig liten simhall med sjukt varmt vatten. Det är ju behagligt när man går i, men inte så kul när man fått upp flåset lite… I Gustavsviks bassäng hemma i Örebro är det nästan så att man inte har någon känsel i fingrarna de första minuterna, och då blir det ganska lagom sen. Plaskade på hyfsat i 65 minuter och avslutade med 12 st 30-30. Vi klarade oss från att bli utslängda i alla fall. Det stod att badtiden var max 60 minuter, men det var inte jättemycket folk där just då så de kanske de inte tog så hårt på det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s