En orientering i teorien

Och nu ska du få pröva på en riktig orienteringsbana, även om det bara blir med fantasiens hjälp. Här förutsätts att du har gått med i en orienteringsklubb och redan har hunnit avverka ett par nybörjartävlingar. Till den här söndagen har klubbledaren meddelat att man ska färdas med buss till startplatsen. Skogsluffarattiraljerna, badbyxor, tvål och handduk har packats ner i ryggsäcken redan på lördagskvällen, och på morgonen är det bara att komplettera med termos och smörgåsar.

Vid samlingsplatsen träffas man redan i ottan, och snart susar bussen iväg mot det ännu så länge okända färdmålet. Det bär av mot Ytterenhörna i norra Sörmland, och i höjd med Malmsjön blir det stopp. Här möter banläggaren för att visa vägen ner till omklädnadsplatsen. För att deltagarna skall hinna bekanta sig med tävlingskartan en smula delar banläggaren ut kartkorten redan vid omklädningen (ibland får man kartan först vid starten). Det visar sig vara ett särtryck från konceptbladet ”75 Stockholm SV” av år 1933 i skala 1:50 000, konstaterar du i nedre kartmarginalen.

Klart till start

När du klätt om till tävlingsdress och ser att klockan börjar närma sig din starttid, joggar du den snitslade stigen efter sjön fram till startplatsen. Medan du väntar på din tur, hinner du ta ännu en titt på kartan och konstaterar att terrängen på andra sidan Malmsjön ser ganska kuperad ut. Men av höjdsiffrorna att döma är det kanske inte så farligt ändå. Och mellan höjdryggarna tycks det finnas gott om stigar att ta sig fram på. ”Fem sekunder kvar”, säger tidtagaren, ”tre, två, en. -Gå!” Du får startkortet med ditt namn och nummer och springer fram till den uppsatta kartan, där hela banan finns inritad. De fyra kontrollerna består i tur och ordning av ”Uppe på höga berget”, ”Fågelsjöns SO-spets”, ”Kärrspetsen mot sydost” och ”Uppe på jordhöjden”. Start ”På stigen” och mål ”Vid torpet”. […] Sedan du med rödpennan ringat in kontrollpunkterna på din egen karta, drar du med kompasslinjalens hjälp eller på fri hand ett någorlunda rakt streck mellan ringarna för att du inte ska hoppa över någon kontroll ute på banan.

Och så är det bara att välja väg till första ”skärmen”. Att sträckan är 850 m (17 mm) fågelvägen mäter du upp med linjalens måttskala. Det finns tre alternativ att välja mellan: 1) kompass rätt på, 2) en sväng ner på svartvägen i söder och 3) en nordlig runda via myrkanten. Sträckan är kort, terrängen ser lätt ut och kontrollberget bör vara så tydligt, att man inte går förbi. Så du väljer ”raka spåret”. Skulle du missa, fångar vägen och stigen upp på ömse sidor.

[…]

Av James Engman. Ur ”Vi orienterar” redigerad av James Engman och Bo Rosén, P.A Norstedt & Söners förlag 1956.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s