Sjuk -> DNS (pt. 2)

Det blev inget terräng-DM för mig idag. Lider fortfarande av sjukdomen som satte stopp för terräng-SM, och även om jag de tre senaste dagarna kunnat lattja lite på roddmaskinen utan pulsrusning och blodtrycksfall, skulle det ha varit ren idioti att maxa 12 km i Markaspåret. Jag har en vinterträning att bli frisk till också. Istället agerade jag publik och fick se Anfält plocka nytt banrekord på 41:05. Där hade jag absolut hängt med om inte det förbannade viruset hade haft någonting att säga till om.

Var på läkarbesök på Capio i onsdags. Ringde på tisdagen efter att på nytt vaknat med 60 i vilopuls, genomsvettig och så ont i låren att det var en bedrift att ta sig ur sängen. Tid 10.00 dagen efter. Sjukvårdsförsäkring. Gräddfil in i vården. Vilket land vi lever i egentligen…

Att vara på läkarbesök är bara så mycket skojsigare när man själv har pluggat medicin i snart tre terminer. Läkaren kom in och klämde på lymfkörtlar, vilka jag nog hade fixat namnet på på de flesta, samt lyssnade på klaffarna genom auskultationspunkterna och en massa annat. Han frågade eventuellt vad jag gjorde om dagarna varpå jag svarade att jag pluggade till BMA. ”Bra. Sådana behövs” blev svaret. En sjuksköterka kom in för att mäta blodtryck och ta EKG. Det hade jag ju kunnat göra själv om inte annat men nu nickade jag bara stillsamt när hon frågade om jag hade tagit EKG förut. Blodtrycket var 112/70 vilket inte är extremt lågt men hon frågade ändå om det brukade svartna till ibland. Antar att det har varit betydligt lägre under den föregående veckan.

EKG:t såg helt normalt ut, och jag motstod frestelsen att fråga om jag fick behålla det. Läkaren trodde, precis som jag självdiagnosticerat, på något virus. Men eftersom jag var orienterare skulle jag ändå kolla TWAR och mononukleos (”körtelfeber”) samt ta en massa prover. Och där på blodprovtagningen fick så äntligen möta en BMA. Nu var det visserligen en praktikantsjuksköterska som tog proverna, men BMA:n instruerade henne och vi snackade lite medan jag tömdes på en väldans massa rör. Efter ett tag ser sjuksköterskan mitt namn som står på provröret och frågar: ”Regborn. Är inte det ett orienterarnamn?”. Det visade sig att hennes barn tydligen orienterat sporadiskt i OK Tylöskog och hon förstod vem jag var och var alldeles exalterad över att ”ha träffat en kändis”, som hon uttryckte det. ”Jaha, är det Tisaren du springer för?” blev fortsättningen, och jag gav ett diplomatiskt ”Nej. Hagaby” till svar samtidigt som jag försökte dölja att jag i och med det blivit grovt förolämpad. ”Tisaren. Är det inte där hon den där duktiga schweiziskan springer?” flikade BMA:n in och jag kunde konstatera för mig själv att NA gör ett ganska bra jobb här i länet med tanke på orientering. Rören räckte till att jag fick rätta BMA:n när hon teoretiserade om hur bra familjesport orienteringen var och tog husvagnscampingen på 10MILA som exempel. Nästan rätt.

En reaktion på ”Sjuk -> DNS (pt. 2)

  1. Det hade varit spännande med kampen mellan dig och Anfelt. Men bra att du avstod. Intressant läsning, förövrigt. Bra att du håller oss informerade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s