Upp och ner på årets sista SM-helg.

Fick reda på det igår kväll och nu i morse kunde man läsa på orientering.se att RF:s elitstöd minskar ytterligare och att Anneli Östberg lämnar posten som förbundskapten. Landslaget har därmed förlorat en fantastisk eldsjäl som de senaste åren varit med och bidragit till att Sverige gör allt större prestationer på de stora mästerskapen. Skyll inte på mig. Jag röstade inte på Alliansen i det förra valet…

Till sak. I och med att SM Medel och Stafett avgjordes i helgen är den i år så korta höstsäsongen över för den här gången. Långhelgen började bra med torrdissektion av hjärna och resa till Kvibergs vandrarhem i Göteborg. På fredagen var det dags för kval, och om jag inte missminner mig så har jag en placeringssiffra på medelkval sedan 2007 (15 år var jag då) på 8-2-2-1-1-4 så det här med att springa kval kan jag. Likväl var jag lite osäker på terrängen innan start då jag inte haft tillfälle att träna på grannkartan innan, och alla som gjort det sagt att det kommer att bli stentufft på SM. Tog det därför lite försiktigt i starten och lät de andra H21:orna som startade samtidigt segla förbi. Fick ettan bra och därefter tyckte jag att banan var ganska lätt tack vare den goda sikten. Bara tuta och köra med andra ord! Jag gjorde ett riktigt bra lopp och vid näst sista drar jag av lite på takten och glider in som första kvallöpare under 30 minuter. Slutar sedan trea i F-heaten och är alldeles euforisk över terrängen. Det var kul!

Karta kval

På lördagen var tanken att jag inte skulle göra om förra helgens misstag – att få lite kalla fötter i skarpt läge. Därför skulle jag ta finalen som ett kvallopp det också (det här med att få till det på kval är jag ju bra på). Startklockan pep och jag stack iväg. Konstaterade att första kunde bli lite smålurig – en brant i kanten på platån, en terrängtyp som vi inte mötte i kvalet. Tar det lugnt och metodiskt och checkar av säkra punkter och går ner till branten. Ingen kontroll. Fortsätter att ta det metodiskt. Går upp igen och hittar D21:ornas första kontroll som jag snabbt ser var den sitter någonstans. Går ner igen och får inte ihop det. Står och kliar mig i huvudet när David Andersson som startade 2 minuter bakom dundrar ner och smiter in vid branten där jag tycker att kontrollen borde sitta – och stämplar! Branten var som jag såg i efterhand ”böjd” och skärmen satt mer åt den östra sidan. Dumt att inte visa på definitionen var kontrollen sitter (den säger bara ”branten” får man göra så?) och dumt av mig att inte fortsätta när jag var så säker. Kliver förbi DA uppför backen till K2 och håller honom bakom mig till halvvägs till K5 (och tar ett par sträcksegrar på köpet, riktiga junisfasoner), sen tar vi olika vägval till K7 och jag funderade mer på vart han tog vägen än på vart jag var på väg… ytterligare en minut borta och därefter springer jag mest igenom banan och har inte jätteroligt. Nä, nästa år ska man kanske springa B-final istället, då får man ju bättre banor utan dödlöpning till varvning, publik på arenan förutom juniorerna som ska ha pris, varmvatten i duschen och mat efter tävlingen… (skämtar såklart, men kanske något för nästa års arrangör att fundera på? I övrigt var det ett bra SM tyckte jag)

Karta final

Lite kort om stafetten i kartpärmen: Karta stafett

Nu väntar för mig en helt ledig vecka. Anatomitenta på lördag visserligen, så förutom träning kommer tiden att spenderas tillsammans med Spina iliaca anterior superior och hens vänner Atlas, Axis och Adenohypofysen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s