Tävlingsrapport: Startmilen

startmilen13

 

I tisdags började vi på en ny kurs, Medicin B: Sjukdomslära med Farmakalogi. Tyckte att det lät dötråkigt först och att det skulle bli en stor dipp i intressekurvan efter cellbiologin. Fast jag blev positivt överraskad, bortsett från att föreläsarna måste dra minst tre läkemedelsnamn för varje exempel så är det fascinerande att se hur substanserna agerar i kroppen. (Läskiga saker läkemedel. Min motvilja mot att knapra diverse piller blev inte mindre om man säger så.) I fredags hade vi en fyratimmarsföreläsning om analgetika och psykofarmaka. För de som inte vet det är analgetika ett samlingsnamn för smärtstillande. Och när vi kommer upp i de tunga grejerna, opiater som t.ex morfin, är det inte trevliga saker vi snackar om. Så varför har då vi människor cellreceptorer för opioider? Jo, därför att vi tillverkar den kroppsegna opioiden endorfin! Till min besvikelse gick vi inte in på endorfiner i just den förläsningen, men på wikipedia kan man läsa:

”Endorfinutsöndringen kan leda till ”träningsnarkomani”, vilket är en kombination av kemiskt beroende av endorfin och ett psykiskt beroende. En studie har visat effekten av endorfin, mätt i milligrammorfin injicerat intravenöst, att 45 minuter högintensiv löpning gav samma effekt mätt i smärthämning vid termisk provokation, som vid injicering av 10 mg morfin.”

Startmilen var med andra ord en stor ansamling av träningsmissbrukare ute efter en extra stor kick ;).

Veckan nu som var hade jag en lugn vecka, så det var med pigga ben jag cyklade ner till mitt andra hem Tybblelundshallen för 2013 års upplaga av startmilen. Senaste tiden har jag på träning sprungit på tider bättre än vad jag har gjort tidigare, så något annat än ett nytt PB skulle vara en besvikelse. Skamgränsen var alltså 32:28, satt just på startmilen för ett år sedan.

Starten gick utanför mitt andra andra hem, komplexet Forumhuset-Prismahuset på universitetet. Anders Kleist ryckte direkt och försvann i fjärran, men där bakom var det desto mer spännande. Första varvet på 5k-banan gick lite avvaktande. Den hårda blåsten gjorde att ingen riktigt ville gå upp och dra. Efter varvningen tröttnade jag och gick upp längst fram. Tyckte att de andra började känna sig lite småtrötta, men det uppvägdes av den extra kraften jag fick ta i för att övervinna motvinden. Håller undan ganska bra ändå och tar mig i mål som fyra på 32:10. Självklart nöjd över nytt pers på distansen, men jag tyckte inte att jag hade fått ut max och hade nog kunnat gå ner mot 31:50-31:40 med bättre yttre förhållanden och en mer offensiv taktik första varvet. Det är ändå en utmärkt markör på att det fysiska är på väg åt rätt håll efter vinterträningen. Nu närmast väntar SM i ultralång och veckan därefter Sprint-SM. Ska bli riktigt kul att komma igång med säsongen på allvar. Nu vill jag bara ha barmark också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s