Å-stadsloppet: DNF

Jag tycker att min tweet sammanfattar det hela rätt bra: DNF:ade på #åstadsloppet. Lade av efter 10k. Kroppen kändes #skit

Jag har sedan JEC vilat helt från löpningen (förutom en 30 min jogg i fredags) och inte tränat mer än lite lätt styrketräning och ”motionssim”. För er som inte vet det så är Å-stadsloppet en halvmara i Örebro med start och mål vid tybblelundshallen (doft av lim och intervallångest). Jag tänkte ta det hela som en kul grej, om jag verkligen satsade på det och tränade för det skulle jag nog kunna gå under 1:10, men nu siktade jag snarare på en tid runt 1:12.

Jag hade under veckan dessutom dragits med snuva, men kroppen kändes ändå helt ok när jag joggade och jag kände ingenting i halsen. Dessutom kändes kroppen helt ok under uppvärmningen. Starten gick och jag lade mig medvetet lite bakom ”1:10-gruppen” och öppnade första 2k på 3:12 och 3:18. En sluttid på 1:12 innebär en snitthastighet på 3:24, men här går det utför och det måste betalas igen på avslutningen. Följande km-tider blev enligt planerna 3:24 och 3:25 och sedan tog det roliga slut. Kroppen svarade inte alls och km-tiderna sjönk successivt. Vid 6k lade jag ner 1:12-satsningen och när den åttonde km avverkades på 3:38 lade jag av helt. Det fanns inte någon anledning, bättre att låta kroppen vila. I 4:00-tempo tog jag mig bort till kvartsmaran där jag trodde att Mamma skulle stå. Det gjorde hon inte, men det gjorde däremot ingen mindre än Per ”Peiza” Sjögren i egenskap av flaggvakt. Jag lånade hans mobil och samordnade min snöpliga sorti med Mamma. Hon cyklade upp, tog min nummerlapp och cyklade till hallen för att meddela min DNF. Själv gick jag hem. Bokstavligt talat. (Jag var ju nästan hemma).

Jag tror att den här skiten satt i kroppen redan under JEC. Pulsen låg då 10-15 slag högre när jag joggade, kroppen stumnade totalt under sprinten och jag hade inte alls något tryck i benen på lången. Jag trodde då att det berodde på höjden, men någon form av virus/bakterie måste det vara. Nu blir det helvila fram tills dess att allt känns normalt igen. Sedan drar jag försiktigt igång med vinterträningen. Längtar redan till Silva League i Kilsbergen nästa år. See you there!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s