”Bloody ‘ell” (Vad som hände mig på Lång-SM-kvalet)

Det hela skulle bli en fin och trevlig helg med SM Lång uppe i trakterna kring Sandviken. Nyss hemkommen från ett mycket bra och givande läger i Finland som jag var blev det lite abrupt, men jag hade ändå rätt bra känsla inför lördagens kvaltävling.

Stod på startlinjen, sådär ”lagom” fokuserad som jag brukar vara på kval. Jag hade aldrig tidigare missat att gå vidare från ett kval, inte ens när jag som 15-åring sprang medel-SM i Halland. Men jag tar alltid kval på största allvar och oftast har det nästan varit så att kvaltävlingarna gått bättre rent tekniskt.

Långsträcka till ettan. Knatade på uppför sluttningen och kroppen svarade bra. Försöker komma in i orienteringen och kartan, men blir lite fundersam över redovisningen av vegetationen, nåja, det var ju ändå bara att hålla riktining…. tills jag kommer ut på ett hygge?! Stannar till lite och inser att detta hygge är ritat som skog på kartan. Smiter så småningom ner och tar ettan men har tappat fokus…

… för till tvåan skulle jag ju bara sikta mot en grönområde, det var t.o.m en stig som skulle fånga upp om man kom för långt åt vänster. Men för långt åt vänster kom jag. Stigen såg jag aldrig, Jag var helt borta i ett grönområde (tyckte jag, men kartritaren tyckte uppenbarligen annorlunda) , Jag irrar runt ett tag i detta ”obefintliga” grönomåde innan jag kommer in i det ”riktiga” grönområdet (jag såg ingen som helst skillnad på dem). Till slut bestämmer jag mig för att springa tillbaka i riktning mot ettan. Hittar dock stigen på vägen dit och kan ÄNTLIGEN läsa in mig. GÅR nästan in i det gröna igen och tar kontrollen… efter att ha irrat i över 10 min(!)

Jag kände väl egentligen redan då att det var kört. ”B-Final” ekade i huvudet, men jag vägrade acceptera det och sprang på som en galning. På väg till fjärde kontrollen brötar jag rätt igenom ytterligare ett grönområde och får en gren i ansiktet. Känner blodsmak i munnen men allt känns helt och jag springer vidare och passar på att missa fyran och sexan också. Jag skulle väl egentligen tagit vägen hem då och ”strafftränat” någonstans, men nej, jag bryter aldrig ett lopp!

Så strax innan den elfte kontrollen ser jag plötsligt hur kartan är täckt av blod. ”Så mycket kan jag väl ändå inte blöda i munnen” hann jag tänka innan jag vred handleden och såg att mitt vänstra ringfinger var ordentligt uppskuret och blödde som om det var halspulsådern som var av. Inte för att jag är rädd för blod (jag har sett en del), men nu blev jag faktiskt ganska stirrig… lyckas ändå hitta kontrollerna ner mot mål och stannar inte på mållinjen utan fortsätter in på sjukvården.

Sedan blev det en eftermiddag på sjukhuset i Sandviken och fyra stygn i fingret (det sista utan bedövning, fanns inte så mycket att bedöva i). Rakt över den yttersta leden, så jag kommer inte att kunna böja den delen på 10 dar…

 

Kammade hem B-Finalen åtminstone… med en hederlig ”planka” i höger hand!

En reaktion på ””Bloody ‘ell” (Vad som hände mig på Lång-SM-kvalet)

  1. Ping: Lucka 17 och 18 « -MARTIN REGBORN-

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s