Brons på Sprint-SM

Nu har jag varit dålig på att uppdatera sidan igen, och ändå har jag inget vettigt att göra på dagarna… Nästa vecka är jag inte obetald heltidsproffs längre utan fattig student. Vad har jag gett mig in i?? Jag kommer förmodligen ha fullt upp med att plugga, träna, äta och sova, så kanske inläggen här på bloggen blir fler?

Hur som helst var jag i Gävle i helgen för att springa mitt sista sprint-SM som junior. Facit so far är 2008: 5:a (var bara 16, USM-sprinten fanns inte då på stenåldern) 2009: 1:a (delad seger med Albin Ridefelt). 2010: DNS (pga slemsäcksinflammation i hälen) och 2011: 4:a. Jag valde att stå över Natt-SM i år. Det känns som om jag varit igång och på resande fot sedan JVM, och snart blir det VM-läger i Finland och tre SM-helger på raken. Jag passade på att ta en lugn vecka efter Italienlägret där det blev mycket och bra träning. Piggheten i benen var det alltså inget fel på.

Upp till Gävle först på lördagen alltså för kval. Kval är alltid lika svårt, men nu när det ”bara” var sprint och finalen dessutom inte ens var på samma dag valde jag att köra på ganska bra ändå. Unnade mig att ta några extrasekunder vid varje kontroll och att vara noga med kodsiffrorna (jag brukar faktiskt inte kolla kodsiffrorna på sprint om jag ska vara ärlig). Kvalet var en av de tråkigare sprintar jag sprungit, men jag måste ändå säga att de fick ut en ganska OK bana på det område de hade att tillgå. Vann mitt kvalheat klart, utan att ta ut mig nämnvärt och med en skön känsla inför morgondagen. Nu kände jag att tävlingsdjävulen började vakna lite, hade lite svårt att få in SM-känslan innan start. Men det kanske bara var bra?

Inledningen på finalen vill jag dock helst glömma. Jag kan antingen gräma mig över ett missat guld eller att vara grymt nöjd med upphämtningen jag gjorde. Då är det roligare att vara nöjd!

Från början: Var lagom taggad innan start. Kroppen svarade under uppvärmingen och det skulle bli kul att springa. Tar upp kartan och pinnar iväg. Enkel sträcka till ettan. Klassisk svensk sprint a.k.a: Höger eller vänster? Bestämde mig för höger och började läsa in kortsträckorna som följde. När jag tar upp blicken från kartan är det plötsligt en häck till vänster. F*n! Det är en häck till vänster! Inser omedelbart vad jag gjort (missat vägförgreningen) och uppskattar tidstappet till ca 20 sek. Har jag sumpat lopper efter en halvminut?? Jag fortsätter ändå som om ingenting hänt och matar på bra. Gör kanske några felaktiga vägval men tvekar inte och genomför dem bra. Gör en riktigt bra sträcka till varvningen, och där jag får höra att jag passerar som 4:a, 12 sekunder efter. Får en nytändning! Medalj inom räckhåll! En snabb blick på kartan säger att avslutningen gynnar de som är löpstarka och orkar hålla farten. Mumma, med andra ord. När jag springer över bron till näst sista är orienteringen slut. Eftersom jag inte tappat något och sprungit på bra förstår jag att det är medalj det handlar om. Det visar sig att jag spurtar om ledningen, men Emil är lite för långt före ändå och jag kommer in som tvåa, 5 sek efter. Strax efter kommer sist startande Eskil in 10 sek före mig och det blir alltså ett brons! Hade man räknat bort förstakontrollen hade jag vunnit med 7 sekunder, men nu kändes det verkligen att jag hade kämpat mig till ett brons.

Kartorna kommer upp i kartpärmen inom en inte alltför snar framtid. Vill du se mina vägval redan nu så ligger de på MapAndCoach.

Hyfsat glad ändå efter målgång i finalen (foto: Letro)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s