Löptest i blåsväder

Det finns en lista på anslagstavlan i Elevhemmets trappuppgång. En High score-lista över de snabbaste tiderna på Eksjö OLGY:s löptestrunda. För närvarande ligger jag trea på individlistan och kommer att göra det ett tag till, för något ny rekordtid blev det inte den här kvällen… men en tid på (preliminärt, egen klocka) 24:08 är ändå det nionde snabbaste löptestet någonsin. Så lite tuffare att ta sig in på all-time-high blev det ändå!

Formen kändes bra, men de yttre förhållandena var inte 100 %. Det blåste rejält och det var riktigt geggigt och mjukt i spåren på en del ställen. Nåja, ett riktigt bra tempopass blev det i vilket fall som helst och det är ju inte nu jag ska vara i toppform!

Om ni har vägarna förbi Eksjö någon gång och känner för att plåga er själva så rekommenderas ett försök på löptestrundan! Tiden att slå är 23:23 (Kalle Johansson) och mitt PB ligger på 23:43. Rundan är ganska exakt 7 km och bjuder på nästan 200 höjdmeter att plocka! Underlaget är gräs och packad jord (eller geggamojja om det är blött ute).

Start vid skidstugan. Startlinjen är inte vid portalen där spårsystemet startar utan vid den första skylten med banmarkeringarna (fråga mig inte varför, men så är det). Första 500 är svagt uppför och sedan kommer en tuff backe. Det är bara att trycka på för direkt efter kommer en lång nedförsbacke till en liten knyck uppför vid 1 km. Sedan är det ganska platt i 500 m och en stigning upp till 2 km. Därefter kommer banans skönaste parti med utför och platt i ca 500 m varefter man klipper en ganska tuff backe. Sedan blir det tvärt utför och lite småkuperat men ganska platt fram till varvningen vid ca 4,5. Nu svänger man upp i backen igen och den här gången tar man hela! Det är här mjölksyran forsar men man kan ändå stå på rätt bra eftersom det sedan är utför igen ned till 5 km. Nu kommer man tillbaka ut där man sprang det långa varvet och får därför ta den tuffa backen vid 2,5 en gång till. Efter 3 km-markeringen viker man av uppför rundans sista backe. Den är riktigt tuff, men väl uppe på toppen vid 6 km är loppet i princip över. Nu är det bara nedför kvar till målet och det behövs inte sparas några krafter mer. Ut från kurvan och in på upploppet för en spurt med mjölksyremättade ben och självplågeriet är över! Jag har sprungit ganska många lopp och kan med säkerhet säga att den här banan är en av de tuffaste! Delvis också på att det är så svårt att lägga upp. Min erfarenhet säger att det är bara att gå ut stenhårt direkt och hoppas att formen är tillräckligt bra så att det håller hela vägen. Syra kommer man att få känna på i vilket fall som helst!

Lite lätt jogg imorgon för att vara pigg i benen igen till Startmilen på lördag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s