Sommarvärme och fem stycken A

Så här inför vårsäsongen kände jag att det började bli dags för att par nya tävlingsskor. Jag fullkomligt älskar mina Asics Tarther, men de är ändå inte superlätta och passar bättre på lite längre lopp. Jag sprang till exempel Lidingöloppet i dem förra året och de börjar bli lite småslitna vid det här laget. I måndags blev det alltså en tur till Löpex Sport för att välkomna ett nytt par till min löparskofamilj. Jag hade i princip redan bestämt mig på förhand, och efter en utprovning var jag såld. Det blev ett splitternytt par Saucony Type A5. Agile, Amazing, Airy, Accomplished and Awesome (fritt översatt: smidig, fantastisk, luftig, fulländad och häftig!). Enligt Saucony är det dessa fem ord som ”A5” står för! Med sina 156 g är de nästan hela 50 g lättare än Tarther. Riktigt snygga är de också (fast inte snyggare än Cortana).

Uppladdningen inför helgens kamp på 3000 m fortsätter. Dagens pass bestod av 15*200 m med 1 min vila. Fort men inte maxfart. Det blev alltså också dags för mina nya ”älsklingar” att visa vad de gick för. Med mig till Ränneborg fick jag även Jens och Joakim. Efter att ha fått stryk av mig i spurten på Ultra-KM hade Jens under nedjoggen muttrat någonting om att han borde börja träna lite bana för att få in ett bra steg även på väglöpningen. Eftersom jag visste att han liksom jag var ledig på fredagsförmiddagar föreslog jag att han skulle hänga på mig. Jens fick även med sig Joakim som ville få upp farten lite inför morgondagens seedningslopp till Gbgvarvet i Mantorp.

Det bjöds på ett strålande väder denna förmiddag med endast lätt blåst. Annars brukar Murphys lag medföra att det alltid blåser som värst just när man ska springa bana. Efter en lätt jogg bort till Ränneborg och lite stegringslopp var vi redo att start. Jag höll på att få ett riktigt skrattanfall men höll god min när Jens lite försynt frågade åt vilket håll man sprang. Det är faktiskt inte helt lätt att veta om man nästan aldrig har sprungit bana och till hans försvar kan jag ju säga att jag hade tagit några uppvärmingsvarv i ytterbanan åt ”fel håll”. Igång kom vi i alla fall. Joakim sprang bara fem stycken, men på 29-30 sek och hejade sedan på mig och Jens. Jag höll ganska jämnt 31 s på varje intervall, vilket var enligt planen. Jens hängde på riktigt bra men tappade lite de sista intervallerna. Starkt ändå. På nedjoggen tillbaka till elevhemmet blev det diskussion om stegfrekvens och elitlöpning. Jag räknade snabbt ut att världsrekordet på maran innebär 35,2 sekunder på 200 m… i 4,2 mil! Det ger lite perspektiv. Jag tycker det är mer fascinerande än att Bolt gör sin tvåhundring på drygt 19 sekunder.

Skorna då? Jodå, de satt som en smäck. De fem A:na och särskilt ”Airy” kan jag hålla med om! Kanske inte de bästa skorna när det är plaskvått ute. Mer utförlig recension kommer efter att jag kunnat springa lite mer i dem. Ett första intryck ger ändå ca 8-9/10.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s