Hemma i Örebro igen efter 18 dagar på resande fot. Inledde turnén med världscuptävlingar i Lettland följt av ett träningsläger som förberedelse inför VM 2018. Flög sedan direkt från Lettland till Norge där jag anslöt till ytterligare ett VM-läger, det inför VM 2019. Många kartor har det blivit! Men först var det alltså världscup. Den lettiska staden Cēsis (Venden på svenska) stod som värd och terrängen var väldigt lik det som väntar på VM nästa år. Det var ett tufft program med fyra lopp på tre dagar, med medeldistans fredag, stafett lördag och sprint kval+final söndag. Jag hade tagit det rätt lugnt med orienteringen efter World Games och var nu rejält sugen på att få tävla igen!

Medeldistans

Det bjöds på en riktigt grön inledning av banan. Jag valde att satsa hårt direkt från start och ta det säkert tekniskt vilket jag antog skulle löna sig i längden i den här typen av terräng. Det verkade vara en teknik som lönade sig, för vid den femte kontrollen ligger jag tvåa totalt. Känslan vid samma tidpunkt i loppet är dock mer svårbedömd. Fysiskt började jag känna mig lite trött och det är omöjligt att i den här skogen avgöra om det är för att man springer fort eller bara är seg när man hela tiden fastnar i grönt och vindfällen. Samma sak tekniskt. Visst, jag hade fått mina kontroller bra, men jag hade ingen uppfattning om huruvida jag har fått bra stråk eller inte. Huvudsaken i det här läget är att fortsätta kämpa på så gott det går, vilket jag också gjorde.

Har sedan mitt sämsta parti av loppet kontroll 6 till 9 där jag tappar totalt en dryg minut, med mindre krokar in mot 6:an och 7:an och ett fruktansvärt dåligt stråk till 9:an. Ska man springa bra på VM nästa år gäller det att lära sig hur man angriper den typen av sträckor och var det finns bra stråk någonstans. Har vid kontroll 10 dock inte tappat mer än ner till 7:e plats totalt, så det är fler som haft problem.

Lämnar det dåliga partiet bakom mig med sträckseger till kontroll 11 och därefter en fortsatt stark avslutning av loppet. Tuggar på i backarna och tjänar uppenbarligen på att ”gå safe” till sluttningskontrollerna 14 och 15. Kämpar mig i mål utan att ha någon aning om hur mitt lopp skulle stå sig, men gjorde förmodligen mycket rätt under banan eftersom det till slut räckte till en fjärdeplats, 1:19 efter segrande Olav Lundanes. Riktigt kul med ytterligare ett bra resultat i en internationell medeldistans, och den här gången i en terrängtyp som jag ännu inte skulle säga att jag känner mig särskilt bekväm i. Lite surt bara att lämna ifrån sig pallplatsen till Gustav på spurten. Alltid lika kul att bli 4:a 😉

Resultat | GPS

Stafett

Dagen efter medeldistansen gjorde skogsstafetten comeback på världscupprogrammet för första gången på över 10 år. Det är inte så ofta man får möjligheten att springa stafett för Sverige internationellt så detta var ett perfekt tillfälle att få träna på att springa mästerskapsstafett. Jag fick efter mitt fina resultat på medeldistansen den stora äran att springa förstasträckan i Sveriges förstalag tillsammans med Johan Runesson och Gustav Bergman.

Det är oerhört nervöst och samtidigt otroligt inspirerande att stå där på startlinjen, i främsta ledet med startnummer 1 på nummerlappen. Hade bestämt mig för att ta det lugnt i starten och komma in i kartan på ett bra sätt men är ändå först vid startpunkten och blir snabbt ensam på ett eget vägval. Har bra koll, men drar bort från min riktning när jag återigen får syn på andra löpare in mot första kontrollen och hamnar vid fel gaffel. Tar det lugnt, läser in mig och tappar inte jättemycket tid då kontrollerna låg ganska nära varandra, men hamnar rätt långt bak i ledet och i den här terrängen är det rätt svårt att avancera vilket lätt kan bli frustrerande. Fortsätter jobba på utan att stressa och vid varvningen har jag häng på täten igen.

Har bra koll på slutvarvet och är med i tätklungan vid den näst sista kontrollen. Får dock släppa iväg några sekunder på en del löpare i den tuffa stigningen upp mot målet och växlar ut Johan som 4:a. 4:a blev även lagets slutplacering, men endast inofficiellt då bara det första svenska laget räknas i resultatlistan. Det svenska andralaget visade nämligen vilken bredd vi har på herrsidan just nu och tog hem segern. Sverige säkrade därmed även totalvinsten i stafettvärldscupen trots att en deltävling återstår.

Resultat | GPS

Sprint

Trodde att kroppen skulle kännas lite sliten efter två riktigt tuffa lopp på två dagar, men kände mig förvånansvärt pigg och fräsch på söndagsmorgonens sprintkval och kunde ta hem segern i mitt kvalheat efter ett stabilt lopp. Alltid motiverande att starta sist i finalen!

Sprintfinalen gick inne i centrala Cēsis och vi visste att det skulle komma att bli en del kupering. Tog en snabb blick över hela kartan på väg till den första kontrollen och såg som hastigast att den kuperade parken skulle komma mot slutet av banan. Valde därför att ta det lite lugnare i inledningen för att kunna komma starkt på slutet. Gjorde ett stabilt genomförande av banan och plockade mycket riktigt placeringar genom hela loppet. Dock var delen i parken betydligt snällare än vad den såg ut vid första anblicken och jag kanske därför var onödigt försiktig i början? Svårt att säga, kompletterade i alla fall min rad med fjärdeplaceringar under helgen och får vara nöjd med det. Kryper sakta närmare toppen på sprint och om jag inte har helt fel är detta det närmaste jag varit segraren rent tidsmässigt på en internationell sprintfinal? Priset var en bok om Cēsis stadsvapen (på lettiska!) och en glass i kiosken på arenan.  Glassen var mest uppskattad 😉

Resultat | GPS

Nu återstår endast två deltävlingar i årets världscup, en långdistans och en medeldistans i Grindelwald, Schweiz den 29:e och 30:e september. Jag kommer att åka dit som tvåa i totalställningen. Riktigt häftigt och fortfarande lite svårt att ta in att se sitt namn däruppe tillsammans med världsstjärnorna. Förutsättningarna är att de två finalloppen måste räknas in i totalen och jag kommer satsa allt på att göra två riktigt bra lopp och så får vi se hur långt det räcker. En sak är i alla fall säker: det kommer bli riktigt spännande!

Tänkte först skriva lite om lägret i Norge, men det var mest träna-äta-sova och förmodligen inte så intressant att läsa om 😉 Samtliga kartor från tävlingarna och träningarna i Lettland och Norge hittas som vanligt i kartarkivet.

// Martin

Det har nu gått lite över en vecka sedan årets VM-vecka tog slut, och med lite distans till mästerskapet dags att sammanfatta mina tankar om årets stora mål.

Många har frågat mig om jag är nöjd, och visst kan jag inte vara något annat med två topp-10-placeringar på mina två VM-starter i år. Det blev en 7:e-plats på sprinten och en 9:e-plats på långdistansen. Men både känslan och sträcktiderna talar för att det finns mer att hämta. Jag vill mer men har även insett att det är ett väldigt stort steg från att vinna ett världscuplopp till att vara bäst på ett VM. Det är tufft i toppen – och med all rätt. Kan ändå se tillbaka på en fantastiskt vecka med #världensbästalandslag som jag är väldigt tacksam över att få vara en del av.

Sprintkval:

Mitt VM inleddes med kval till sprinten. Jag har sprungit tre VM-sprinter tidigare (2014, 2015 och 2016) och aldrig haft problem med att tagga till ordentligt. Visst, kval är kval och det är i finalen det gäller, men jag gillar att få löpa ut ordentligt och få en bra känsla till finalen i mina kvallopp. Speciellt i år då kval och final gick olika dagar och man inte behövde tänka på att spara någonting. Nu kändes det dock annorlunda och jag vet inte riktigt varför, något att fundera på. Kom i alla fall iväg med en helt OK känsla till slut, om än inte den jag vill ha. Blev lite ställd över banläggningen vilken var väldigt simpel med rena löpsträckor i en öppen i park. Tar det inte riktigt på allvar och bommar två kontroller i rad i inledningen. Löper hyfsat och mer fokuserat resten av loppet och klarar mig vidare till final ändå. Nöjd över hur jag hanterade läget där och inte stressade upp det. Dålig känsla efteråt. Försökte vända på det och se en fördel i att starta tidigt då jag mina tidigare VM-sprinter startat bland de sista och då blivit lite tagen av allvaret. Bara att gå ut och sätta en rikttid!

Sprintfinal:

Finalen gick som sagt dagen efter kvalet och nu hade jag inga problem med att tagga till. Kände mig väl förberedd på startlinjen och sugen på att springa. Genomför loppet till största delen bra och slutar 7:a, 23,5 sekunder efter segrande Daniel Hubmann. Initialt var jag besviken då det är exakt samma placering som förra året i Strömstad men en analys av loppet ger ändå många positiva besked. Bland annat visar Jan Kocbachs eminenta analys på WorldofO att jag i år hade åtminstone farten för ett guld (löpare markerade med rött):

Det jag främst tappar på är mitt vägval till den femte kontrollen och på sträckan till K13. Gör även ett misstag på 2-3 sekunder ut från den 14:e kontrollen där jag blev lite förvirrad av den ”konstgjorda” tomtmarken. Positivt är ändå att jag i övrigt tagit bra vägval och genomfört loppet som jag velat.

Måste också säga att jag är lite besviken över banan (som helt lades om tre veckor innan mästerskapet! ) Med 15 kontroller och långa löpsträckor kändes det som man sprang en sprint så som de var för 10 år sen. Visst fanns det många bra vägvalssträckor, men man hade alltid gott om tid över under loppet för att kunna läsa in dem ordentligt. Men det är inget att skylla på utan hatten av till de bästa!

Resultat – sträcktider

Långdistans:

Ett av mina stora mål för året var att få springa just det här loppet – VM Långdistans. Och det var allt jag trodde det skulle vara. Långt, tufft och hårt. Men även mycket gjädje. Har nog aldrig njutit samtidigt som jag fick lida så mycket som jag gjorde under det här loppet. En riktigt bra långdistansbana bjöds det också på med rejäla vägvalssträckor! Varvningen var dock onödig men TV ska förstås ha sitt.

I 1 timme, 52 minuter och 44 sekunder kämpade jag mot den estniska terrängen som är allt annat än angenäm. Hela tiden fick man kämpa mentalt och mot känslan av att man satt fast i träsk och täta grönområden mer än vad man tog sig framåt. Inleder loppet väldigt bra och ligger 5:a vid första TV:n (K7) och inte långt upp till tredjeplatsen där. Gör dessvärre ett ödesdigert vägval till K8 där växtligheten på det mörkgula nådde mig över huvudet och ingen hade sprungit där innan mig trots att jag var sist startande. Vi visste visserligen sedan träningskartor att det mörkgula kunde se ut så, men arrangörerna hade sagt innan att de skulle klippas i löpstråken. Dessutom hade räknade jag med att åtminstone någon hade sprungit där innan mig och trampat ner lite. Tappar tid (ca 1 min) och flyt. Tappar ytterligare 1+1 min på K12 respektive K20. Besviken.  Slutar 9.a och topp 10 på en VM-långdistans är inte dåligt men hade absolut kapacitet för en 5-6:e plats. Till medaljerna är det några års träning kvar… ( Konstaterades efteråt att snittåldern på herrmedaljörerna på alla de individuella distanserna var 31,8, så man har några år kvar till den absoluta toppen 😉 )

Resultat – sträcktider

I övrigt var det som sagt en grymt bra vecka med landslaget i det gröna huset mitt ute i skogen… Jag tycker att vi alla har höjt sig en nivå till i år vilket vi också visar genom att göra årets VM till Sveriges bästa någonsin resultatmässigt! Det är en härlig stämning i laget och vi sporrar varandra att bli bättre. Tack alla!

Vill också tacka alla som stöttar mig i min satsning mot toppen, familjen, coach Mikael Kroon, sponsorer, supportrar och fans. Nu siktar vi mot VM i Lettland 2018!

//Martin

Kontroll 1:

Herrarnas bana inleds precis likadant som damernas de tre första kontrollerna. Som sagt var syftet med den korta sträckan till första kontrollen att förhindra att löparna kom in i loppet på ett bra sätt och direkt minimera deras möjligheter till framförhållning. Jakob Enmark och Daniel Attås delar sträcksegern på 17 sekunder.

Kontroll 2:

Liksom hos D21 väljer de allra flesta att göra det lätt för sig och gå direkt söderut på vägen än att trixa sig den något kortare vägen rakt på.

Sträcksegrare: Jakob Enmark och Gustav Bergman, båda 0:23

Kontroll 3:

Även hos herrarna verkar det kortare högervägvalet till kontroll 3 vara några sekunder snabbare än vänster. Gustav vinner sträckan på 0:49, snabbast på vänsteralternativet är Nicolas Simonin med 0:53. Slutsegraren Jonas Leandersson gör här sin sträckplaceringsmässigt sämsta sträcka under loppet och tappar hela 10 sekunder på Gustav.

Kontroll 4:

Där damerna fick slappna av lite på väg till sin fjärde kontroll ställs herrarna istället direkt på en vägvalsträcka från kontroll 3. Det finns endast två rimliga alternativ här, där höger är klart kortare. Vänster bjuder dock på fin, rak och enkel löpning, och Emil Svensk vinner sträckan på 1:09 på detta alternativ. Gustav med höger är dock inte långt efter på höger med sina 1:11 så det verkar gå på ett ut. Kanske vänster är bäst ändå om man tar med i beräkningarna att man har större möjligheter att läsa in kommande sträckor på detta alternativ?

Kontroll 5:

Kort avledningssträcka. Jag tyckte det var roligt att få löparna att snurra runt lite.

Sträcksegrare: Flera på 0:13.

Kontroll 6:

H21-banan ansluter här igen till D21-banan med ytterligare en vägvalssträcka som inte är så lång fågelvägen, men desto längre löpvägen. Högeralternativet är kortare än de olika vänsteralternativen, och Emil vinner sträckan med höger på 1:00. Det skiljer dock inte alls så mycket är som jag trott på förhand, och Jonas är endast en sekund långsammare på det lila alternativet. Att gå det blå vänstervägvalet verkar dock vara några sekunder långsammare.

Kontroll 7:

Kortsträcka med mikrovägval höger-vänster. Tror inte det spelar någon roll vad man tar här.

Kontroll 8:

Samma sträcka som D21 till första radion och liksom hos damerna utnyttjas alla alternativen. Även här verkar röd och grön vara bäst och ungefär likvärdiga. Gustav vinner sträckan på grön med 1:30, 1 sekund före Daniel Attås på röd. Jonas tråcklar sig fram på det något sämre blå alternativet på 1:35, och lila är som förväntat klart sämre (bästa tid Nicolas Simonin, 1:46).

Gustav har gjort den bästa inledningen fram till första radion och har här ledningen med 5:40. Närmast bakom är Emil med 5:49. Jonas har gått lite sämre jämfört med de övriga slutliga medaljörerna och återfinns på en delad tredjeplats med sin klubbkompis Eric Börjeskog på 5:55.

Kontroll 9:

Spännande att se på den här sträckan är att det är betydligt fler herrar än damer som hittar det bästa vägvalet. Oskar Sjöberg tar hem sträckan på det kortaste röda vägvalet på 1:05, även Nicolas Simonin springer här och har 1:06. Emil springer fort på det blå vänsteralternativet och har även han 1:06. Jonas springer som Emil men är tre sekunder långsammare. Noterbart är att Gustav tar samma vägval som Oskar, men missar och springer förbi undergången ut på Ekersgatan och tar dessutom sen fel undergång in till innergården där kontrollen sitter. Han är trots detta inte mer än 8 sekunder efter på sträckan.

Kontroll 10:

Kortsträcka. Att ta grinden borde vara någon sekund långsammare än att gå söder om huset.

Sträcksegrare: Gustav Bergman och Mathias Hallmén, båda 0:16.

Kontroll 11:

Är lite svårt att tyda GPS-rutterna här, men det ser ut som de flesta springer vänster vilket också borde vara det bästa.

Sträcksegrare: Eric Börjeskog, 0:23.

Kontroll 12:

Här skiljer sig återigen H21-banan från D21-banan, och herrarna går lite längre söderut för att få ut mer banlängd. I förskolan där kontrollen sitter har jag laborerat lite med vilka grindar jag ska hålla öppna för att få till både den här och nästa sträcka på ett bra sätt. Utifrån provlöpningar var jag ganska säker på att det kortaste lila alternativet skulle vara bäst, men Emil vinner sträckan på 1:05 på det något längre röda vägvalet och Jonas är tvåa på 1:07 på samma alternativ. Jag tror ändå att de båda hade haft lite bättre tid på sträckan om de sprungit lila. Rasmus Svantesson gör nämligen här en riktigt bra tid med 1:08 på just det lila vägvalet. Snabbast på grön är Gernot Kerschbaumer med 1:09.

Kontroll 13:

En sträcka med många olika varianter där man först måste bestämma sig vilken grind man ska ta ut från förskolan. Att ta den norra grinden är 35-40 meter längre än att ta den östra. Min tanke var att man skulle tjäna på att trixa sig rakt på här (blå vägval), vilket Jonas gör och vinner sträckan på 1:04, hela 5 sekunder före Gustav Bergman och Anton Sjökvist som tar det lila vägvalet. Emil tar på den här sträckan både fel grind ut från förskolan och springer runt vänster. Han tappar därmed 12 sekunder på Jonas, och går från att ha legat före honom totalt vid K12 till att ligga efter. Jonas är sen strax före Emil resten av loppet. Men Gustav har i det här skedet fortfarande totalledningen, 3 sekunder före Jonas.

Kontroll 14:

Ren löpsträcka. Emil och Max Peter Bejmer har snabbast tid med 0:35.

Kontroll 15:

Här ser vi ett intressant fenomen som jag inte riktigt vet vad det beror på. Trots att det på den här sträckan i princip inte skiljer ett dugg i längd mellan de olika vägvalet, väljer i stort sett alla att gå vänster. Emil vinner sträckan på 0:52. Läget här vid den andra radion är att Jonas har tagit över ledningen för första gången i loppet, och han kommer att hålla den hela vägen in i mål. Gustav som dominerat i inledningen av loppet tappar lite i löpningen, och är nu tvåa, 2 sekunder bakom. Emil är trea, 3 sekunder efter Jonas.

Kontroll 16:

Ren löpsträcka där enda svårigheten är när man ska gena på gräset uppför slänten. Jonas krossar på sträckan och vinner den med hela 4 sekunder före Emil.

Kontroll 17:

Samma långsträcka som damerna (se D21 för lite djupare analys av själva sträckan). Även här verkar det inte spela någon roll om man springer vänster eller helt runt höger. Emil vinner sträckan på 1:36, 3 sekunder före Jonas som springer höger och Oskar som springer vänster. Gustav springer som Jonas och har 1:40 på sträckan.

Kontroll 18:

Höger eller vänster? Vänster är kortare vilket de flesta löparna också verkar inse. Endast några få springer höger. Gustav har fått upp farten igen och vinner sträckan på 0:23. Närmast bakom är Jonas och Emil, båda på 0:24. Jonas leder nu 4 sekunder före Emil och 7 sekunder före Gustav med bara en liten bit kvar in mot mål.

Kontroll 19:

Kort sträcka med mikrovägval. Vänster är ett par sekunder snabbare.

Sträcksegrare: Jonas Leandersson, 0:15.

Kontroll 20:

En annan sträcka än D21, men med samma problematik. Springa längs med slottsväggen eller inte? Som sagt tror jag att slottsvägen är 2-3 sekunder långsammare trots att det är kortare, pga av att det är lite för knixigt. Emil springer utsida och vinner sträckan på 0:26. Snabbast på insidan är Erik Börjeskog med 0:28.

Mål:

H21 blev en riktigt tight historia. Jonas vinner på 15:07, två sekunder före Emil och 10 före Gustav. Jag hade tippat en segrartid på 14:30, men liksom hos D21 togs det i toppen lite för många dåliga vägval. Det går nog att dra banan på låga 14 om man tar rätt vägval på varje sträcka och inga tveksamheter.

Topp 10 i H21, SM Sprint 2017:

1 Jonas Leandersson Södertälje-Nykvarn OF 15:07
2 Emil Svensk Stora Tuna OK 15:09 +0:02
3 Gustav Bergman OK Ravinen 15:17 +0:10
4 Eric Börjeskog Södertälje-Nykvarn OF 15:38 +0:31
5 Oskar Sjöberg OK Linné 15:43 +0:36
6 Gernot Kerschbaumer OK Pan-Kristianstad 15:54 +0:47
7 Max Peter Bejmer IFK Göteborg 16:08 +1:01
8 Erik Berzell Järla Orientering 16:11 +1:04
9 Anton Sjökvist Stora Tuna OK 16:18 +1:11
10 Rasmus Elmelid Linköpings OK 16:23 +1:16

Snabbanalys av D21 för den intresserade:

Kontroll 1:

Syftet med den första kontrollen var att förhindra löparna från att komma in i loppet som de ville, utan det var pang på direkt med en kort sträcka. Inga konstigheter, men gjorde det förhoppningsvis svårt att få in framförhållning.

Sträcksegrare: Tove Alexandersson och Karolin Ohlsson, båda 0:20.

Kontroll 2:

En sträcka utan några egentliga vägval, att kryssa sig fram längs med strecket är något kortare, men de allra flesta väljer ändå att göra det enkelt och gå ut direkt söderut mot vägen. Går förmodligen på ett ut. Noterbart är att Tove verkar ha problem vid kontrolltagningen och tappar 11 sekunder på den här sträckan.

Sträcksegrare: Helena Jansson, 0:25.

Kontroll 3:

En sträcka som varit med nästan från början i banläggningsarbetet. Det skiljer 20 meter mellan vänster och höger och tanken var att löparna skulle lockas att fortsätta ut från kontrollen på det lite längre vägvalet. Helena Jansson är klart snabbast på sträckan med sina 55 sek på det kortare högervägvalet, hela 4 sek före Ellinor Tjernlund, även hon sprang höger. Snabbast på vänster är Alva Olsson på 1:03, 8 sek och är 4:a på sträckan. Den generella tendensen är att löpare som tar höger tjänar några sekunder.

Kontroll 4:

Avledningsträcka. Inga tekniska svårigheter. Utnyttjar löparna detta för att läsa in kommande sträcka?

Sträcksegrare: Karolin Ohlsson, 0:26

Kontroll 5:

Längre sträcka med lite olika varianter på höger och vänster, där det egentligen inte skiljer många meter mellan de olika alternativen. Catherine Taylor vinner sträckan med 4 sek på 1:37 med det röda vänstervägvalet (435 m) och alla de tre bästa tiderna är satta på just detta vägval. Snabbast på en högervariant är Nadiya Volynska med det röda vägvalet, och trots att det är 10-15 meter kortare är hennes tid 11 sekunder långsammare. Löpbarheten på det vänstra vägvalet verkar vara det som fäller avgörandet, och kanske får löparna här också en chans att läsa in framåt?

Kontroll 6:

En kort sträcka med mikrovägval höger eller vänster. Det är dock omöjligt att utläsa från GPS-rutterna hur det har sprungits här och troligtvis skiljer det inte mer än någon sekund på alternativen.

Sträcksegrare: Delas av många på 13 sekunder.

Kontroll 7:

Här utnyttjade löparna alla möjliga alternativ vilket var kul att se. Personligen trodde jag det röda högervägvalet skulle vara något bättre då det är både kortare och mindre knixigt, men Tove och Karolin på vänster (grön 452 m) är lika snabba som Alva på höger med 1:45. Tendensen är densamma även bland löparna bakom, och röd eller grön verkar inte spela någon roll. Blå eller lila är däremot klart sämre.

7:e kontrollen är även första radion. Totalställningen här är: 1:a Karolin Ohlsson 6:45, 2:a Lina Strand 6:16, 3:a Tove Alexandersson 6:18. Medaljörerna har med andra ord kopplat ett litet grepp redan här.

Kontroll 8:

Ytterligare en vägvalsträcka, där endast en av löparna (Alva) hittar det bästa vägvalet och vinner sträckan med 3 sekunder på 1:13. Tove och Karolin följer på 1:16 med den blå vänstervarianten. De allra flesta av löparna verkar också ta detta alternativ så det är svårt att säga hur stor skillnaden är på blå och grön.

Kontroll 9:

Kortsträcka som inte borde ställa till något för löparna. Att ta grinden är lite långsammare än att gå söder om huset.

Sträcksegrare: Karolin Ohlsson, 0:18

Kontroll 10:

Finns lite olika varianter här, men så länge man håller sig till helt vänster eller helt höger spelar det ingen roll. Det är svårt att se på GPS-rutterna, men det ser ut som de flesta valt vänster och de snabbaste tiderna ses där.

Sträcksegrare: Karolin Ohlsson, 0:26

Kontroll 11:

Troligtvis ganska givet att gå höger på den här sträckan, då vänster är både längre och knixigare. Tyvärr var passagen mellan husen också lite svår att se från den här sidan på grund av lövverk. Tove vinner i alla fall sträckan på högervarianten med sina 36 sekunder.

Kontroll 12:

Här hade jag faktiskt räknat med att vänster är det bästa vägvalet, men skillnaden är inte särskilt stor och Tove verkar haft bra fart, för hon är lika snabb på den längre högervarianten som Helena Jansson och Josefin Tjernlund på vänster (0:58).

Kontroll 13:

Vid den 12:e kontrollen ändrar banan karaktär och övergår i en mer löpbetonad transport in mot målet vid slottet. Det saknas dock inte helt vägvalsproblematik, men de är ganska lätta att genomföra. Är ändå lite förvånad över att så många väljer vänster till K13. En ovilja mot att korsa strecket? Lite besviken också att ingen väljer att gena genom innergården vilket faktiskt jag trodde var grundvägvalet om man nu ändå valde vänster.

Lina Strand och Alva Olsson delar sträcksegern på det lila zick zack-alternativet. De fyra snabbaste tiderna på sträckan är satta på detta vägval. Snabbast på vänster är Catherine Taylor, men bara 3 sekunder från sträckseger, så skillnaden är inte så stor.

Kontroll 13 är även andra radion och totalställningen här är: 1:a Tove Alexandersson 11:05, 2:a Lina Strand 11:08, 3:a Karolin Ohlsson 11:12.

Kontroll 14:

Ren löpsträcka där enda huvudbryt är när man ska gena över gräset uppför slänten. Förstås ska man utnyttja tiden på den här sträckan till att läsa in kommande sträcka.

Sträcksegrare: Alva Olsson 0:49

Kontroll 15:

Långsträcka där det dessvärre inte skiljer så mycket mellan de olika varianterna. Tove och Alva delar på sträcksegern (1:54), Tove med vänster och Alva med helt runt höger. Min tanke med den här sträckan var ändå att höger skulle vara det bästa, men kontroll 14 fick flyttas längre norrut till nuvarande position för att kompensera för en byggnation framför teatern vilket gjorde vänster längre. Kanske skulle jag ha låtit kontrollen sitta kvar ändå?

Kontroll 16:

Klassisk svensk sprintsträcka med höger-eller-vänster-runt-huset-problematik. Och som vanligt i svensk sprint spelar det ingen roll vad man väljer. Tove, Alva och Josefin Tjernlund delar på sträcksegern med 41 sekunder på olika varianter.

Kontroll 17:

Riktigt kort sträcka utan vägval, Nadiya Volynska tar hem sträcksegern på 9 sekunder.

Kontroll 18:

Vägvalssträcka till sista kontrollen. Jag uppskattar att den gröna varianten är 2-3 sekunder snabbare än att springa längs med slottsväggen, trots att det är lite längre. Tove vinner sträckan på den gröna varianten med 23 sekunder. Snabbast på insidan är Lina med 27 sekunder.

Mål:

Tove vinner på 15:19, 12 sekunder före Karolin och 13 före Lina, framförallt tack vare en stark avslutning. Jag hade räknat med en segrartid på 14:45 i D21, så det var en liten miss, men det har tagits fel vägval lite för många gånger hos de flesta löparna vilket gör att segrartiden drar iväg lite. Noterbart är att Tove har sprungit nästan 300 meter längre än kortast löpbara väg vilken är 3730 m. Hade hon hållit samma fart och tagit rätt vägval hela vägen hade det blivit en segrartid på 14:18. Däremot hade jag väl inte riktigt räknat med att segraren skulle ta rätt vägval hela vägen heller.

Hoppas alla D21:or uppskattade banan ändå, härnäst blir det en analys av H21. Stay tuned!!

Topp 10 i D21, SM Sprint 2017:

1 Tove Alexandersson Stora Tuna OK 15:19
2 Karolin Ohlsson Järla Orientering 15:31 +0:12
3 Lina Strand Göteborg-Majorna OK 15:32 +0:13
4 Nadiya Volynska OK Orion 15:44 +0:25
5 Josefin Tjernlund OK Tisaren 15:49 +0:30
6 Catherine Taylor OK Södertörn 16:03 +0:44
7 Helena Jansson OK Ravinen 16:05 +0:46
8 Alva Olsson Linköpings OK 16:12 +0:53
9 Lilian Forsgren OK Tisaren 16:14 +0:55
10 Frida Jönsson Hellstadius Södertälje-Nykvarn OF 16:38 +1:19

Efter en vårsäsong med ganska sparsamt tävlande och grundträningstänk blåste så den internationella säsongen igång rejält med galet intensivt tävlande på en turné i Estland och Finland.

Fredag, 19:e maj: VM-test, Långdistans

Loppet som jag på förhand kanske laddat allra mest inför. Ett av mina största mål inför året var att slå mig in på även en av skogsdistanserna på VM, och mest långdistansen i tankarna då. Hade fått bra besked i och med segern på Swedish League-långdistansen i Huskvarna och jag visste att den fysiska formen var bra efter den förra helgens andraplats i den löpbetonade sprinten i Bollnäs. Med tanke på den bredd som finns inom det svenska herrlaget just nu skulle ett bra resultat på dagens tävling förmodligen väga riktigt tungt i en VM-uttagning.

Inledde loppet riktigt fint och enligt plan. Kändes som jag kunde trycka på i en bra fart utan att behöva ta i. Har också ledningen vid den fjärde kontrollen efter ca 25 minuters löpning. Slappnar av för en sekund in mot den femte kontrollen, och det är ödesdigert i de diffusa estniska grönområdena. Gör ett parallellfel, blir förvånad över att kontrollen aldrig kommer, och står plötsligt på en stig! Tar det kallt och förstår direkt var jag är och vad som hänt, men känner mig lite stressad över den knappa minuten som försvinner. Rusar mest iväg och smiter precis förbi även den sjätte kontrollen. Där och då går luften ur mig lite eftersom jag mer eller mindre inser att loppet är kört med tre minuters bom totalt. Fortsätter dock att kämpa mig runt, men känner mig alldeles matt fysiskt och grinar illa i värmen på årets hittills varmaste dag. Dödsstöten blir när jag blir upphämtad av Johan Runesson som startade fyra minuter efter mig på slutvarvet. Lägger mig i rygg sista biten in och är mest uppgiven. Slutar 7:a, 4:31 efter segrande Gustav Bergman. Karta.

Jag brukar inte ta det här med vinst och förlust särskilt hårt, men var otroligt otroligt besviken efter loppet. Tankarna vandrade redan till sprintloppet på världscupen för att där i alla fall visa att jag ska ha en sprintplats på VM. Men först väntade ett till lopp i Estland…

Söndag, 21:a maj: VM-test, Medeldistans

Har väl aldrig riktigt sett mig själv som medeldistansare, men var efter en vilodags distans till fredagens lopp riktigt sugen på att åtminstone få tillbaka en bra känsla efter bottennappet där. Jag visste som sagt att det inte var något fel på formen, så fokus var bara att plocka kontrollerna på ett bra sätt. Kommer in loppet snabbt och det känns som att jag kan hålla en hög fart men samtidigt ha full kontroll. Stämplar vid varvningskontrollen och får höra att jag tar ledningen där. Kände mig fortsatt pigg i benen men tänkte inte på att försöka öka farten utan att bara fortsätta gå  rätt så skulle det förmodligen hålla rätt långt.

Fortsätter med att plocka kontrollerna på slutvarvet, och kommer in på ny ledartid. Revanschlust kan tydligen vara en stark drivkraft, för det räcker hela vägen och segern i medeldistanstestet var ett faktum. Mest förvånad själv kanske 😉 men samtidigt skönt att kunna visa att man faktiskt kan behärska den estniska terrängen.

Karta.

Torsdag, 25:e maj, World Cup #1, Sprint, Kval + Final

Förflyttning med färja över Finska viken och landslagskläder på. Dags för årets första världscupomgång! Tävlingarna i Finland utgjorde en minitour där tiden från sprintkvalet och medeldistansen räknades ihop och utgjorde underlag till en jaktstart på den avslutande långdistansen. Bonussekunder delades också ut till de 10 främsta i sprintfinalen.

Lite annorlunda tänk på sprintkvalet med andra ord. Vanligtvis brukar man kanske hålla igen lite på ett kval, men nu räknades varje sekund och med drygt 120 löpare i startlistan och endast 40 vidare till final på en 12-minuterssprint kunde man räkna med en tight historia. Jag gjorde ett bra men om än inte ett perfekt lopp och blev därför lite förvånad när det räckte till en seger. Pigga ben och stabil form med andra ord!

Karta.

 

Fick i och med kvalsegern gå ut sist i startfälten i finalen i centrala Lohja/Lojo. Kände mig rapp även här, men blev lite väl defensiv vissa partier. Tog mig inte riktigt tid att jämföra vägvalen utan gick mest på det första bästa på några sträckor. Blev därför något dåligt vägval för mycket, men det räckte ändå till en fjärdeplats, 22 sekunder sekunder bakom segrande Yannick Michiels. 45 bonussekunder i minitouren och lite fina världscuppoäng in på kontot, men ändå lite bitter över att bli fyra, särskilt när det bara var en sekund upp till Emil på tredjeplatsen 😉

Karta.

Lördag, 27:e maj, World Cup #2, Medeldistans

Dags för medeldistans igen, och det var bara att försöka komma i samma ”mode” som innan medeltestet. Kände mig trygg i terrängen efter att på några turer på träningskartorna konstaterat att det inte var allt för olikt nordöstra Kilsbergen 😉 Hade på förhand kanske ändå förväntat mig en grön och bökig medeldistans (känns lite som att alla värdetävlingar, åtminstone i Sverige, ska vara så utslagsgivande som möjligt) men förutom långsträckan direkt till första kontrollen gick banan i mestadels öppen och fin terräng vilket innebar rejäl högfartsorientering.

Kommer snabbt in i ett bra flyt och den där härliga upplevelsen att kontrollerna bara sitter där framför fötterna utan att man behöver tänka på orienteringen. Får ytterligare bekräftelse på att jag gått bra när jag kommer ikapp Jonas som startade 1:30 före vid den 12:e kontrollen, och strax därefter även fångar upp Dmitry Tsvetkov som startade 3:00 före. Spurtar i mål nöjd över ett bra lopp och känslan av att det kunde räcka ganska långt, men ser bakomstartande en efter en gå in på sämre tider och när sist startande Olav Lundanes kommer in som tvåa, 29 sekunder står det klart att jag tagit karriärens första världscupseger! Stort! Är även en helt otrolig svenskdag med 7 svenska herrar topp 10 och kanoninsatser även av damerna. Galet! (Och inte en sekund i sportspegeln blev det… 😉 )

Karta.

Söndag, 28:e maj, World Cup #3, Långdistans/jaktstart

Med seger både i sprintkvalet och medeldistansen, samt med 45 bonussekunder tillgodo, gick jag ut som ledare i jaktstarten, 29 sekunder före Matthias Kyburz. Satsade på att gå hårt direkt och sedan försöka hålla undan så länge som möjligt. Blir dock lite osäker in mot den tredje kontrollen, springer tillbaka några meter för att säkert läsa in mig, ser då Kyburz och låter honom gå upp och dra. Känner dock ganska fort att jag ändå är den starkare idag av oss två, och lite stressad av att det kommer att komma mer folk bakom går jag upp och tar kommandot fram till fjärilen. Här har vi olika varv, och jag försöker trycka på det jag har, Tyvärr blir det ett mindre misstag på en av kontrollerna, och jag och Kyburz är mer eller mindre samtidigt vid kontrollen direkt efter fjärilen innan långsträckan.

Hade bestämt mig för att köra rakt på, men Kyburz får lite bättre stråk ut från kontrollen och är före mig nedanför höjden. Vågar inte i det här läget lita på mig själv, utan hänger på i hans rygg på vägvalet runt på vägen som jag tidigare bedömt som sämre. Det går heller inte särskilt fort på vägen, så efter kartbytet bestämmer jag mig för att försöka gå loss själv. Jag slarvar dock lite på sträckan till den 19:e kontrollen och vi blir då upphunna av en klunga med Daniel Hubmann, Magne Daehli, Eskil Kinneberg och Johan Runesson.

In för varvning och jag passar på att läsa in slutet av banan inför en eventuell uppgörelse. Reagerar dock på att banan bara har 23 kontroller när jag mindes från bulletinen att vi skulle ha 29 stycken. Kastar ett öga på den tryckta definitionen (vi hade inga lösa eftersom det ju var gafflat tidigare i fjärilen) och läser ”Women Long end”. Jag har tagit fel karta vid kartbytet! Håller huvudet kallt och tänker efter. Kyburz hade stämplat precis bakom mig de kontroller jag låg först, och därefter hade jag stämplat vid samma kontroller som klungan. Alltså hade damerna och vi samma sträckor mellan kartbytet och varvningen. Och eftersom vi bara tog kartorna ur en hink kunde det omöjligt vara gafflat efter kartbytet. Slutsats: Jag måste helt enkelt hänga med klungan hela sista varvet. Klistrade mig i rygg på Hubmann och kämpade på. Vi kommer ikapp William och Emil som låg före oss vid varvningen, och jag inser att det är vi i åttamannaklungan som springer om segern, och jag har inte den blekaste aning om hur avslutningen ser ut(!). Efter vägpassagen splittras klungan upp och jag väljer att fortsätta gå på Hubmanns rygg. Tappar dock lite på slutet och är sist in i klungan och slutar åtta (efter några nervösa sekunder vid utstämplingen 😉 ), mest besviken att jag inte vågade lita på mig själv.

Karta.

Med placeringsraden 4-1-8 på de tre första deltävlingarna innehar jag för närvarande totalledningen i världscupen. Otroligt häftigt! Nu är det bara att gå och vänta på besked om VM. Truppen presenteras den 7:e juni. Blir spännande!

//Martin

I år gick 10-mila för första gången på västkusten, närmare bestämt i Partille, Göteborg. Jag hade återigen fått förtroendet att springa den första av de tio sträckorna, 10,6 km med start vid kl 21:00 på kvällen. Det blev en lätt jogg hemma på förmiddagen innan bilresa neråt med liveresultat från damstafetten som förstklassig underhållning. Vi hann dessutom fram precis lagom till att kunna se den rafflande uppgörelsen live. Lagmöte och därefter gick jag och rekognoserade start- och målfållor. Var inte särskilt nervös inför loppet utan mer rädd för själva starten med över 300 upphavrade förstasträckslöpare som trycks in i en smal fålla med tre skarpa kurvor och en flaskhals till backe uppför till startpunkten.

Med startnummer 76 fick jag en position ute till höger i tredje ledet, det vill säga ganska mitt i smeten. Hade tidigt bestämt mig för att när startskottet gick inte ens försöka titta på kartan. Allt fokus var på att överleva! Var extremt defensiv i startfållan, men fick också mina på förhand uttänkta linjer, väl uttagen sväng i första kurvan, snäv tagning av den andra, långt ut till höger i den tredje för att slutligen hamna långt ut till höger i backen och därmed slippa tratten i mitten.

Passerar startpunkten och tar för första gången en titt på kartan, föga förvånande långsträcka till första kontrollen – om än inte så lång som jag kanske hade trott. Den tunga stigningen fortsätter även efter startpunkten och trots att jag hamnat en bit bak i fältet kan jag snabbt avancera upp i backen på sidan av ledet. Hittar inget klockrent vägval på sträckan utan bestämmer för att ligga och kryssa hyfsat rakt på. Får kämpa lite i början för att hitta stråken, som Kilsbergslöpare vill man ju gärna ner i och glida längs med mossdragen – det fungerar inte i Göteborg! De västkustska tuvmossarna var efter gårdagens regn dessutom extra blöta och tunga. Uppe på höjderna var det däremot hur fint som helst så det var dessa man fick söka sig till.

Stämplar först vid min gaffel, men passerar en del folk vinkelrätt mot min löpväg till den andra kontrollen, så inser att det kan vara rätt rejält gafflat här. Får andra och tredje kontrollen bra och känner att jag nu börjar komma in i karta och terräng på ett bra sätt efter hetsen i starten. Kommer upp mot den fjärde kontrollen som även är TV-kontroll och ser ingen framför. Kastar en blick bakåt och ser ett koppel av lampor, men har en lucka så det är bara att köra!

Vägvalssträcka till den femte kontrollen, velar lite fram och tillbaka, men beslutar mig för vänster och kan därmed få springa lite stig och väg samt få en fin ingång till själva kontrollen. Kortsträcka och en liten backe upp till nästa kontroll. Ser lampor i botten av backen när jag skråar ut mot den sjunde kontrollen. Härligt att vara jagad!

Börjar nu mörkna på ordentligt, och alla som känner mig vet att jag inte är det minsta förtjust i nattorientering… Extra motivation att springa fort för att få så lite av den varan som möjligt med andra ord ;).

Jag känner mig inte det minsta trygg med orientering i hög fart på natten, men låg kvar i det fina flyt jag kommit in i medan det fortfarande var ljust, och tog det säkert och metodiskt. Kartan var även exemplariskt bra (ni kan ju testa att springa nattorientering på Nytorpkartan vid OK Tylöskogs klubbstuga utanför Svennevad och se vilken grymt självförtroende man har efter det… 😉 ) och jag plockar även kontrollerna 8-11, kortsträckor i ett mer tekniskt parti, på ett bra sätt. Ser lampor en bit bakom mig som är på väg upp till 9:an när jag springer mot 10:an, men därefter var det helt mörkt i skogen.

Sätter kontroll 12-14 på ett bra sätt och banan återkommer nu till den lite mer flacka och diffusa höjdplatån närmast arenan. Alla detaljer flyter ut i varandra, och det är flera gånger på den längre sträckan på skrå till den 15:e kontrollen som jag får den där obehagliga känslan att jag inte riktigt har koll på exakt var jag är någonstans. I de lägena är det bara att lita på att man har hållit en bra riktning och fortsätta köra på! Får min gulmosse strax innan kontrollen, och kan även checka av en brant snällt utmärkt med en kontroll innan jag ändå lite lättat stämplar vid min brant i sluttningen.

De fyra nästkommande kontrollerna var även de lite luriga, men det fanns mer detaljer att läsa på här och jag gjorde som man ska göra på natten – ta det lite extra säkert. Går också på en grym adrenalinkick som kommer av att veta att man ligger först på 10-mila, är jagad, men känner sig hur pigg som helst och kontrollerna bara sitter där de ska hur lätt som helst!

Sätter så stämpeln vid den sista kontrollen och kommer ner och möter publiken vid arenan efter en lång stund ensam i mörkret och speakern Per Forsbergs röst att jag är först. Grymt häftigt!

Karta. Livelox.

Kan därmed växla ut Viktor Larsson med vad som skulle visa sig bli en ledning med 4:06. Och vilket lopp han gör! Sololöp ensam i tät på en 11,9-kilometers nattsträcka och Hagaby ut i ledning även på den tredje sträckan. När hände det senast? Övriga i laget kämpade på bra i mörkret även de och vi slutade på en slutlig 58:e plats. Vi uppnådde därmed vårt mål med topp-60, men det kändes ändå som alla var sugna på mer och grymt laddade för Nynäshamn 2018!

//Martin

Söndagen den 16:e oktober sprang jag världscupfinalen i Schweiz. 189 dagar med träning i snö och vintermörker senare var det så äntligen dags för säsongens första viktiga tävling och mitt första skarpa framträdande 2017.  Den fjärde deltävlingen av Swedish League, en långdistans strax utanför Huskvarna var det som stod på agendan. I och med att tävlingen även gällde som uttagningstävling till världscuppremiären i Finland var hela landslaget med i startfältet. En riktigt bra första värdemätare med andra ord!

Jag hade ganska bra koll vad som väntade terrängmässigt då jag tidigare sprungit en del i trakterna där tävlingen skulle gå. Bland annat sprang jag en Silva Junior Cup (som det hette på min tid, nu känner jag mig gammal…) på grannkartan 2011, en nationell tävling i den västra delen av området 2012, samt tränat en del pass i närområdena under min tid på Eksjö OLGY. Det skulle bli tufft, och med Vagnis som banläggare kunde man ställa in sig på att det var en rejäl långdistansbana som väntade.

Hade en lätt och fin känsla i kroppen under veckans träningar, och genomförde på torsdagen ett intervallpass på ett regnigt och blåsigt GIH som enligt coach låg ”på topp-8 av guldpass genom tiderna”. Släppte inte upp träningen mer än att det endast blev en lugn jogg på lördagen. Tog en tur upp till Rusakulan och samlade lite mental energi. Lite nervositet smög sig  också på, vilket jag såg som positivt!

Åkte sen ner till Gränna med Mamma och nyblivne natt-SM-fyran Viktor Larsson för att slippa en långt ifrån optimal tidig uppstigning och 2 ½ timme i bil. Spenderade resan ner med att gå igenom gamla kartor och spekulera lite hur banorna kunde tänkas gå.

Väl framme på arenan söndag morgon möttes vi av ett riktigt aprilväder med ömsom snöfall ömsom solsken. Blev lite arenahäng för min del då jag startade sist i startfältet vilket ju alltid är roligt! Kände mig riktigt taggad och lite nervös inför det som väntade, så det var skönt att få springa av sig lite med ca 400 meter till startpunkten. Inleder stabilt de första 4 kontrollerna i ganska öppen och fin, men lite brötig och kuperad skog. Till den femte kontrollen väntade sen en långsträcka på 3,7 km på diagonalen över hela kartan. Tog mig lite tid i vägvalsbedömningen, men tyckte att jag kunde pussla ihop några fina stråk ganska rakt på. Sneglade även lite på ett högervägval runt Pukasjön, men valde bort det då jag tyckte att väglöpningen inte vägde upp den extra längden, samt att man dessutom var tvungen att klippa några hyggen för att binda ihop vägarna.

Kortsträcka sen till den 6:e kontrollen som även var radiokontroll. Tar min första gel, tittar på klockan och ser att jag är lite snabbare än den bästa radiotiden jag fått höra innan jag startade. Tog det som ett tecken på att det inte varr något fel på farten och får lite extra lugn när jag plockar de nästkommande kontrollerna som är lite mer tekniska och lagda i mer svårframkomlig terräng.

Därefter väntade ytterligare en långsträcka som tog banan tillbaka mot arenan och varvningen. Tyckte även här att det egentligen inte var något som hindrade ett vägval ganska rakt på. Hade nu varit ute i ca 55 minuter och fick min enda energidipp under banan då jag fastnar i ett område med vindfällen och försöker undvika att bli frustrerad då jag får stanna och klättra lite. Tar en omstart, bestämmer mig för att ta min andra gel och kommer tillbaka in i loppet. Passerar genom varvningen och får höra att jag har en ledning på 41 sekunder, vilket så klart gav inspiration ut på den avslutande slingan. Får en tredje gel av Viktor vid kartbytet och känner mig fortsatt stark när jag passerar startpunkten för andra gången.

Går lite darrigt på två av sträckorna, men kan forcera bra och när jag kommer in på upploppet får jag höra av speakern Per Forsberg att det är klart! Seger med 41 sekunder efter 88 minuter och 32 sekunders löpning. Att det även var min första seger i en deltävling i Swedish League gjorde det extra roligt! Så himla skönt att få det här kvittot på att vinterträningen fungerat bra.

Karta. Resultat.

Igår blev det även officiellt att jag är en av de förhandsuttagna till världscuppremiären i Finland den 24:e till 28:e maj. Känns bra att därmed kunna skippa lite tävlingar och få möjlighet att träna på bra istället inför det som komma skall. Närmast väntar två tyngre träningsveckor där jag bland annat springer förstasträckan på 10MILA på lördag. Därefter en lite lättare vecka med full fart på Swedish League-sprinten i Bollnäs den 12:e maj innan det bär av till Estland och VM-tester den 19:e och 21:a maj. Härligt att cirkusen är igång igen!

//Martin