Fuerteventura

Fuerteventura är den näst största av Kanarieöarna, och namnet ska enligt uppgift kanske ha betydelsen ”Stark upplevelse/äventyr”, något som det alltid är att vara iväg på läger med landslaget! 11 dagar med tema fysisk träning var det som väntade på Las Playitas vilket var base camp under lägret. Med på resan var även min tränare Mikael Kroon aka coach, då det blivit en plats vakant i ledarstaben. Något som verkade vara uppskattat av de flesta.

20170119_183959

Las Playitas, vår bas under veckan

Det bästa med att vara iväg på lite varmare breddgrader är såklart att kunna träna ute i shorts och linne. Vädret höll sig lite svalt och smått instabilt de första dagarna för att sedan slå till med full sommarvärme (i alla fall med svenska mått mätt.) Man märker verkligen hur mycket man måste härda ut under vinterhalvåret här uppe hos oss i norr som utomhusidrottare. Så det var ett välkommet inslag!

20170120_090612

Morgonjogg

Träningsmässigt inleddes det lite lätt de första två dagarna med intropass i bergen och morgonjogg bland annat innan det första kvalitetspasset på lördagen som bestod av backintervaller. 4 st á 5 min med drygt 100 höjdmeter stigning på varje. Joggvila tillbaka ner ca 5:30-6 min. Brutalt pass, framförallt eftersom låren inte hann bli muskulärt utvilade i den branta utförsvilan. Kände mig stark och höll mig i täten av herrklungan tillsammans med Jonas och kunde ta hem sista intervallen. Skönt att få besked på att man ligger bra med i vinterträningen! Härligt med all sparring, pepp och glada tillrop från alla innan, under och efter passet. Så skulle man alltid ha det!

img_20170121_132031

Backintervaller. Foto: Sussi Wiklund Björk

Naturupplevelsemässigt är Fuerteventura ingen höjdare. Bara sten och sand så långt ögat kan nå. Man förstår lite hur ogästvänligt stället är när till och med kaktusarna på resorten kräver konstbevatting. Löparmässigt är väl inte ön den mest optimala heller. Efter några dagar hade man sprungit alla de stigar som fanns i bergen närmast Playitas samt asfaltsvägen ett antal gånger. Hade varit roligare att ha en bil och få komma ut och utforska ön än att som nu ändå känna sig lite instängd på ett komplex. Matmässigt kändes det likadant. Första dagen  var man helt överväldigad av buffén och tog av allt, men variationen var inte så stor så man blev rätt fort less på konceptet. Tur då att det mesta som var negativt vägdes upp av att alla som var där var sjukt motiverade och inspirerade och nästan oavsett vad man hade planerat att träna så fanns det alltid någon som hade samma sak på schemat.

20170120_081201

Dags för morgonjogg igen!

Det mesta i träningsväg fanns ändå, och det andra kvalitetspasset blev på löparbanan i grannbyn Gran Tarajal med Jonas, Emil, Albin och Gustav. Jonas bjöd på ett pass han brukar köra vilket består av att man springer 200 m + 200 m i alternerade fart, det vill säga 200 fort följt av 200 ”långsamt” och sedan upprepar. Nu körde vi 8 km med 34-33 sekunder på de snabba 200:ingarna och 44-43 sekunder på de långsamma vilket totalt innebär ca 3:10/km. Med jogg till och från löparbanan blev det nästan 19 km på det passet vilket satt fint.

20170124_084755

Kände mig fortsatt pigg och lätt i kroppen då på morgonen dagen därpå var dags för lägrets på förhand kanske mest hypeade pass – morgonjogg till fyren för att möta soluppgången. Vi sprang asfaltsvägen bort, ca 7 km till fyren, långa böljande stigningar med avslutande brant uppför sista biten. Väl på plats fanns några hotfulla moln på himlen men det blev en fin soluppgång ändå (som dock inte på långa vägar slår soluppgången över Hjälmaren och Närkeslätten sedd från Rusakulan hemma i Kilsbergen 😉 ) Sen 7 km hemåt, mestadels rull utför för att hugga in på frukostbuffén och något-som-inte-ens-med-lite-god-vilja-skulle-kunna-kallas-för-kaffe.

20170124_084644

Faro de La Entallada

Tredje kvalitetspasset blev ett pass som jag brukar köra en del hemma, hundringar med femton sekunders vila. Höll oss till 30 st och 16,5 sekunder i snitt så här på ett läger. Fick med mig lite folk på passet och coach var i sitt esse med med mäthjul och stoppur i högsta hugg. På eftermiddagen fick jag experttips på roddmaskinen av Per ”Pliggen” Andersson, vår nye landslagsläkare tillika före detta OS-roddare och Lassi Karonens gamle tränare. Fick tre-fyra saker som jag skulle tänka på för att bli ännu bättre och kändes som jag fick bra grepp om det ganska snabbt. Annars såg det uppenbarligen mycket bra ut och det finns tydligen en karriär som olympisk roddare som väntar om jag nu mot förmodan skulle lägga av med orienteringen 😉

20170119_182709

Dagen efter tog det roliga slut när jag under den sista halvtimmen av ett långpass började känna mig ganska dålig. Kom tillbaka till hotellrummet och sen blev det tre dygn med nästan konstant sömn, feberfrossa och oförmåga att få i mig föda. Dag 4 blev det i alla fall lite bättre, och en känsla av återuppståndelse när jag äntligen fick i mig lite energi igen. Blev ingen mer träning på lägret men en bra vecka fick jag till i alla fall.  Är ovan vid att vara sjuk och har enligt träningsdagboken inte varit sjuk sedan den 29:e oktober 2015, och då en dags förkylning. Är väl bara att buga och erkänna sig besegrad av viruset ifråga, måste vara en särskilt listig liten rackare som lyckades överlista mitt immunförsvar.

20170119_191017

Som tur är blir det snart ny chans till lägerliv. 17 februari bär det av till Spanien igen, fast Alicante den här gången. Ska bli hur kul som helst för en som aldrig varit där!

Vi ses i Kilsbergen!

//Martin

2016 i backspegeln

2016 tar sina sista skälvande andetag och ännu ett år har snart passerat förbi. Bjuder därmed på lite höjdpunkter från året som gått nedan. (En lite mer utförlig redogörelse av själva träningsåret 2015-2016 har jag redan gjort i ett tidigare inlägg.)

12509079_1269708006377820_8669060218111835236_n

Foto: Sara Hagström

JANUARI blev en månad innehållandes mycket träning med bland annat en fin lägervecka i Idre Fjäll med landslaget. Kanonväder och fina skidspår frälste till och med en anti-skidåkare som undertecknad.

20160220_113046

Foto: Carina Regborn

FEBRUARI blev det inte lika mycket träning men däremot en del tävlingar. Den ena av årets två SM-medaljer kom som ett silver i lättviktsklassen på SM i inomhusrodd (!). Lätt det jobbigaste jag var med om under 2016. Deltog även på inomhus-SM på 3000 meter där personligt rekord, distriktsrekord och en femteplats med tiden 8:15,81 innebar ett bra kvitto på att vinterträningen gett resultat.

 

 

 

10583986_991893834219096_8313983361533390125_n

Foto: Skogssport

MARS och vinterträningen övergick i den tävlingsförberedande fasen. Landslagsläger i Strömstad med fint töväder och vårkänslor gav en vecka med mycket och bra träning. Inledde mot slutet av månaden även tävlingssäsongen med Friskus- och Nackheträffen i EM-relevant terräng i Halland med dubbla segrar.

12961141_10153560585939607_2148449235979740917_o

Foto: Marcus Ramström

APRIL blev det mer allvar med uttagningstävlingar till världscup och EM i samband med Swedish League i Brösarp i Skåne. Resultatraden 8:a på medeln, 3:a på sprinten och 3:a på långdistansen ledde till att jag blev uttagen att springa sprint och långdistans på EM i Tjeckien. I slutet av månaden inleddes världsupen i Polen där jag blev 24:a på medeldistansen och tog min första topp-10-placering i ett världscuplopp när jag sprang in med 9:e bästa tid på en av de bästa sprintbanor jag sprungit.

MIR_1944

Foto: Peter Kaderavek

MAJ dominerades helt av EM i Tjeckien. Var i mitt livs form och inledde mästerskapsveckan med att ta en försmädlig fjärdeplats i sprinten. Höjdpunkten kom två dagar senare i och med bronsmedaljen på långdistansen. Kommer aldrig att glömma trycket på upploppet från den svenska hejaklacken. Magiskt! Fick även chansen i Sveriges andralag på stafetten i slutet av veckan. Där kunde jag dessvärre inte förvalta ledarpositionen jag fick gå ut i på sistasträckan utan det blev ytterligare en fjärdeplats. Förhoppningsvis kommer fler chanser!

smsprint162

Foto: Carina Regborn

JUNI var det uttagningstävlingar till det som varit det stora målet nu i flera års tid – VM på hemmaplan. Hade en mental dipp efter urladdningen på EM och stämplade fel på sprint-SM i Ronneby som agerade som uttagningstävling till sprinten. Felstämplad blev jag även på medeldistanstävlingen i Strömstad men lyckades till slut få till ett bra lopp på långdistansen där jag slutade 4:a. Mina tidigare internationella resultat på sprint räckte som tur var mer än väl till en plats på VM-sprinten och det var nära men ändå långt borta till en plats på långdistansen där jag blev förstereserv.

20160720_102707.jpg

JULI handlade mest om träning och att samla mental energi inför VM. Bland annat en fin träningsdag i drömterräng i Getapulien (bilden) och Gillersklack i den västmanländska Bergslagen  Tävlade ytterst sparsamt men blev en start på ultralång-SM där jag mötte herr Vägg på ett mycket brutalt sätt och slutade fyra. Åkte upp till Sälen för landslagsträff men tävlade inget under veckan utan blev även där fin träning som bland annat förlöpare på Elitsprinten.

14188578_10157405105610541_4885977999502170717_o

Foto: WorldofO.com

AUGUSTI var det dags. VM på hemmaplan. 7:a med mersmak på sprinten. Vilken fantastisk stämning det var den där kvällen i Strömstad. Blev inget mer tävlande för mig under veckan så tränade mest, var publik och hängde med alla härliga personer i landslagsgänget.

20160924_151716

Foto: Carina Regborn

SEPTEMBER är lika med SM-säsong. Slog till med ytterligare en tråkig fjärdeplats på långdistansen men fick revansch redan helgen efter när jag sprang hem årets andra SM-medalj i och med tredjeplatsen på medeldistansen i Blekinge. Avslutade september med att känna på nästa års VM-terräng på landslagsläger i Estland. Blir en härlig utmaning nästa år!

owcupfinal

OKTOBER och mycket tävlande började ta ut sin rätt. Avslutade 2016 års tävlingssäsong med världscupavslutning i Schweiz. Slutade 9:a på långdistansen och 7:a på sprinten och tog därmed en topp-10-placering på 6 av de 7 världscuplopp jag sprang under året. Detta räckte till en åttonde plats i den totala världscupen vilket jag såklart är oerhört nöjd med.

15002307_1219103901509814_1510397622991280170_o

Foto: Sussi Wiklund Björk

NOVEMBER. Efter lite mer vila från träning än tidigare år drog vinterträningen igång med landslagets höstsamling. I år på hemmaplan i Örebro/Ånnaboda och jag hade fixat de flesta av träningarna. Bland annat den mycket uppskattade ”Mighty Mushroom Night Sprint Relay” som arrangerades tillsammans med nästa års SM-sprintarrangörer Almby IK.

78847f1b72b14057ac82dfe904dc5f14

DECEMBER spenderades helt och hållet på hemmaplan. Fantastiska förhållanden för träning med mestadels plusgrader och barmark. Njutarpass upp till Rusakulan och tuffa intervallpass, allt för att 2017 ska bli ännu bättre än 2016!

Gott nytt år!

//Martin

 

Pulsklockan 2016 – Rösta på mig! // Vote for me!

Jag är nominerad till NA:s och Löpex Sports Pulsklockan 2016 – ett pris som delas ut till den idrottare i Örebro Län som stått för den främsta prestationen under året. Rösta gärna på mig här: http://www.na.se/sport/rosta-har-du-avgor-vem-som-far-pulsklockan-2016 Tack på förhand!

// I have been nominated for ”Pulsklockan 2016” – a prize awarded to the most prominent endurance athlete in Örebro län during 2016. I’d be happy if you voted for me. The voting can be found here: http://www.na.se/sport/rosta-har-du-avgor-vem-som-far-pulsklockan-2016 Thanks in advance!

martin-regborn-2

Höstsamling på Hemmaplan

Landslagets uppstart inför kommande år – den så kallade höstsamlingen – brukar alltid vara en intensiv tillställning. I år blev den för mig extra intensiv då den hölls på hemmaplan i Örebro/Ånnaboda och jag hade ansvaret för en del av träningarna samt höll en föreläsning tillsammans med min tränare Mikael Kroon om vår träningsfilosofi (mer om det senare).

Efter att ha smygstartat långhelgen med en träning för juniorerna på Skåle Klint vid Tisaren, inleddes höstsamlingen uppe i Svampen i mina hoods på Norr i Örebro. Lunch, presentation av värdegrund samt planering för 2017 varvades med fika och team-building-aktiviteter. Träningen på kvällen bestod av Mighty Mushroon Night Sprint Relay, en nattsprintstafett med en dam och en herre i varje lag där varje person sprang två sträckor var. Undertecknad var både banläggare och kartritare och garanterat mest nervös av alla ;). Almby IK skötte det tävlingsadministrativa så det blev ett fint genrep inför sprintstafetten på SM nästa år. ”Bästa sprintträningen vi kört med landslaget” var ett av omdömena och de flesta verkade uppskatta arrangemanget, vilket såklart var väldigt roligt att höra. Sprang herrsträckorna själv också för att få lite tempoträning. Banorna kan ses nedan samt på Livelox. Se även Webb-TV om spektaklet på NA/Konditionsbloggen.

mmnsr

15002307_1219103901509814_1510397622991280170_o

Snart går starten! Foto: Sussi Wiklund Björk

Efter sprintstafetten förflyttades höstsamlingen upp till himmelriket på jorden (dvs Kilsbergen), tyvärr med någon decimeter snö i skogen. Fysiskt gör det inte så mycket men tekniskt blir det såklart lidande och jag sprang de flesta passen i klunga på ett led. Hade lagt en förlängd medeldistans på Dammen-kartan (en av topp-3 personliga favoritområden i Kilsbergen i konkurrens med Västra Bergen och västra delen av Suttarboda), ett långpass från Ånnaboda upp kring Torsaboda och tillbaka runt Göljan, samt ett grispass i sluttningen söder om Storstenshöjden för att få lite inspiration till VM i Estland nästa år (själv skippade jag det sistnämnda passet och höll roddkurs på gymmet istället 😉 ). Lördag förmiddag hade Tomas Hallmén lagt ett stafetträning i Ånnaboda med gaffling à la Milan (galet fuskgafflat). Fick kämpa hårt med att ligga i tät och spåra och det var lättare för de som låg lite bakom att gå ikapp. Hade chans på tredjeplatsen men åkte dit ordentligt på en orättvist gafflad sistakontroll (!) och fick nöja mig med sjätteplatsen.

dammen

Dregelterräng! (I alla fall när det inte är snö.)

15033680_1145582795489567_221969706_n

Vinterlandskap vid Södra Ånnabosjön

Som vanligt var det ingen vila mellan träningspassen utan fullspäckat schema med föreläsningar och information. Som jag nämnde tidigare höll min tränare och jag ett föredrag om vår träningsfilosofi och vad som fick det att lyfta 2016. Grundprincipen i denna filosofi är ”Optimalt men safe” vilket innebär ”att träna så lite som möjligt för att bli så bra som möjligt”. Fokus i träningen ligger på att vara riktigt fräsch på de hårda passen (2-3/vecka) så att man får ut full effekt av dem. Detta innebär också att de övriga passen genomförs så lågintensivt som möjligt, det vill säga väldigt polariserad träning. Träningen periodiseras och läggs upp i cykler med mängdveckor och högintensiva veckor med målet att få en formtopp på ett fåtal utvalda tävlingar, (i år EM, VM och VC-finalen). I rena timmar tränade jag den här säsongen som nämnt i tidigare inlägg ca. 565 h vilket var ungefär detsamma som föregående år. Planen är långsiktig med syftet att få ut full effektträning 2018-2022. Skillnaden till år är att vi lagt till hoppträning, väldigt lätt och få repetitioner än så länge men det har gett förvånansvärt bra resultat. Exempel på lite övningar nedan. Detta är såklart en extremt kort och förenklad sammanfattning, men ställ gärna frågor om ni undrar något specifikt. Det går också bra att följa min träning på FunBeat (länk i menyn ovan), har förstått att många gör det ock tycker att det är intressant. Själv gillar jag också att följa hur andra lägger upp sin träning. Fick under helgen även lyssna till hur Tove, Jonas och Jerker bl.a. ser på sin träning. Många gemensamma framgångsfaktorer men också väldigt olika. Det gäller att hitta det som fungerar för en själv helt enkelt.

På lördagkvällen hölls den traditionsenliga OL-galan där jag var nominerad i tre ( eller fyra) kategorier och kunde ta hem titeln som ”årets komet” (efter att ha blivit snuvad på densamma 2014). Fick dock se detextrainsatta priset som ”årets roddare” gå mig förbi 😉 Tyvärr strulade tekniken en aning så vi gick miste om det bästa på de här galorna vilket är inslaget med alla roliga bilder, filmer och bloopers från året som gått med landslaget. Får hoppas att den dyker upp någonstans ändå!

Som vanligt väldigt kul och inspirerande att vara tillsammans med alla härliga personer i #världensbästalandslag. Hoppas alla uppskattade Kilsbergsterrängen kring Ånnaboda trots snön. (Tar tillfället i akt att rekommendera träningspaketen för SM 2017: http://sm2017.se/. Bäst serverade utan snö!). Nästa punkt på landslagsprogrammet blir ett träningsläger på Fuerteventura i slutet av januari. Blir fint med lite train-eat-sleep-repeat utan snö!

//Hälsningar nerifrån gruvan

Säsongsvila, summering av 2016 och blicken framåt

Ytterligare ett träningsår till ända, vilket innebär tid till vila och reflektion. Är faktiskt inte särskilt intresserad av statistik gällande min träning, tänker att det är resultaten som talar. Men jag vet att många är det (intresserade av träningsstatistik alltså), så bjuder på lite siffror från träningsdagboken:

Antal timmar träning v. 44 2015 till v.44 2016: 565 (marginellt (2,5 %) mindre jämfört med föregående år)

varav:

Löpning: 45 %

Orientering: 39 %

Roddmaskin: 8 %

Längdskidor: 4 %

Styrketräning / övrigt: 4 %

Antal sjukdagar: 0

Antal skadedagar: 0

Fördelning intensitet (RPE, min):

intensitet2016

Timmar per månad:

traningpermanad2016

(Är det något speciellt man undrar är det bara att fråga eller att själv gå in i min Funbeat (länk i menyn ovan) och grotta ner sig i vad det nu vara månde.)

Avslutade säsongen definitivt förra helgen med att springa terräng-SM på Rocklunda i Västerås (nästan mer hemmaplan än att tävla hemma i Örebro.) Sprang söndagens 12 km och hade förhoppningar om att kunna vara med långt fram i fältet. Kände dock ganska direkt att helgen i Schweiz tömde de sista krafter som fanns kvar efter många helgers intensivt tävlande. Fick därmed nöja mig med en 15:e-plats, men formtopparna i år har ju ändå kommit där vi velat ha dem så det spelar ingen större roll.

dsc_0068

Kunde i alla fall ta hem spurtuppgörelsen om 15:e-platsen. Foto: Sverker Regborn

Efter terräng-SM blev det vila. Helvila. För att bibehålla åtminstone någon form av psykisk stabilitet blev det ändå några utflykter till bergen. Passade bland annat på att utforska en plats i Kilsbergen där jag inte varit tidigare, naturreservatet Storsjögångan i Fasaskogen i Södra Kilsbergen. Det stora dragplåstret i detta reservat var ”skandinaviens största flyttblock” – Storsjöstenen. Fick efter lite efterforskningar klart för mig att det nog är långt ifrån det största, men groteskt stort var det i alla fall. Svårt att fånga på bild men enligt uppgift 22*12*9 m långt/brett/högt. Väldigt fint i skogen i övrigt och tuff terräng så kommer nog att testa att springa här framöver.

20161025_114147

Säsongsvila innebär också att man kan vara med på lite mer udda grejer, så igår var jag med på Run For Your Lives. Blev lite löpning ändå alltså… Arrangörerna av detta ”lopp” hade förvandlat Örebro City till en avbild av ”The Walking Dead” och man skulle ta sig från Gustavsvik till en säker zon vid slottet utan att få alla sina tre liv tagna av zombier. Skruvat och galet kul. Skaderisken enorm såklart 😉 Tog mig i mål överlevande också så det känns bra att veta att man skulle klara sig vid en eventuell zombieapokalyps 😉

received_1104933106270245

Foto: Josefin Erlandsson

Smygstartade vinterträningen idag med en kort jogg och lite lätt styrka. Drar igång vinterträningen på allvar nästa vecka. Är riktigt sugen nu på att ”gå ner i gruvan” som coach säger, och i veckan blev det även officiellt att jag är en del av A-landslaget 2017. Fantastiskt roligt att få ett kvitto på en bra säsong och allt hårt och dedikerat arbete som lagts ner under många år. Ger också lite mer stöd i satsningen än tidigare såklart. Närmast är det VM i Estland som gäller givetvis, men tänket är långsiktigt och det finns många år framöver att prestera på och toppen är långt ifrån nådd. Blickar framåt (och uppåt!)

martin-regborn-2

Foto: Stina Loman, Skogssport

 

WC-avslutning i Schweiz

Efter att ha varit nära ett par år i rad var det så äntligen dags för mig att göra debut på världscupavslutningen i Schweiz. I år arrangerat i Aarau på det schweiziska mittlandet mellan Zürich och Bern. Den senaste och hittills enda gången jag orienterat i Schweiz var i samband med JEC i St. Moritz 2012. Helt annan terrängtyp då, vilket innebar att jag nu skulle få mitt livs första möte med schweizisk mittellandterräng. Eftersom de andra i det svenska laget var ivriga att påminna mig om hur fint det skulle vara i skogen såg jag mycket fram emot detta 😉

Efter ett träningspass på torsdagen på model event för långdistansen (kartan ovan) fick jag mina farhågor bekräftade. Den vita skogen var för det mesta väldigt öppen och fin, men så fort man kom in i lite andra färger på kartan blev det värre. Grönt raster innebar björnbärssnår som man kunde fastna rätt bra i, gult var också ganska genomgående dåligt med mycket sly, och gult+grönraster var det bästa av två världar 😉 Terrängen i Estland kan jag ändå uppskatta, men det här var bara hemskt otrevligt. Vill såklart ändå kunna bemästra att springa även i sådan här skog så gav mig ut på ytterligare en karta på fredagen. Taktiken för långdistansen var de flesta i laget eniga om; att hålla sig på väg och i vit skog så mycket som möjligt.

Fredagseftermiddagen spenderades som publik på den avslutande deltävlingen av sprintstafettvärldscupen. Var riktigt sugen på att springa själv, men ville lägga mina sista krafter den här säsongen på att fokusera på att göra en bra insats på de individuella loppen då jag låg såpass bra till i totalen.

foto: Skogssport

Foto: Skogssport

Lördagens långdistans bjöd på 16,2 km i björnbärssnår och med en något udda parstart vilket medförde att banan inleddes med två olika slingor gafflade med varandra. Kändes som att jag fick en bra start och kom in i loppet fint, men ovanan vid terrängtypen gjorde det svårt att få en uppfattning huruvida jag sprang bra eller inte. Kom hur som helst in i ett dåligt parti mitt på långsträckan till 9:e kontrollen där jag gjorde det man aldrig ska göra – ändra sitt vägval efter halva sträckan – och körde fast i gult+grönraster och fick kämpa en stund för att komma loss. Kunde sedan in på den avslutande delen få tillbaka flytet och fick till en stark avslutning. Spurtade in precis under 90 minuter på tiden 89:55 vilket visade sig räcka till 9:e plats, +5:08 efter segrande Matthias Kyburz. Är givetvis nöjd med en topp-10-placering på en internationell långdistans, men har mycket kvar att lära för att springa bra i sådan här terräng.

Behöll med lördagens resultat min sjundeplats i totalen inför den avslutande sprinten. Kroppen var långt ifrån den piggaste efter att ha sprungit långdistans dagen innan och jag var dessutom väldigt nervös inför loppet, på gränsen till illamående. Brukar aldrig vara det inför lopp annars med det släppte när jag kom upp på startrampen och mötte publikhavet och hörde den svenska hejaklacken.

owcupfinal

Banan var ganska straightforward men ganska kul ändå med inramningen och det höga kontrollantalet vilket gjorde det svårt att ha någon större framförhållning. Genomförde loppet utan några större misstag och slutade 7:a i loppet, 36 sekunder efter en för dagen helt överlägsen Jonas, men med ”bara” 16 sekunder upp till andraplatsen. Närmade mig de mer skogspräglade löparna i totalen poängmässigt, men hade behövt vara några sekunder snabbare för att gå om. Fick istället se mig passerad av Jonas och slutade på 8:e plats i världscupen 2016. Nog för att jag visste när jag kom in i säsongen i våras att det kunde bli ett bra år med den utveckling jag hade under vintern, men till att etablera mig till en stabil topp-10-löpare i världscupen trodde jag nog ändå var några år i framtiden. Ger såklart extra motivation till den kommande vinterträningen för att höja ytterligare en nivå närmare topplöparna 2017.

worldcup2016

Orienteringssäsongen är slut för i år, men innan det är viloläge på blir det en start på terräng-SM i Västerås till helgen. Ska bli kul att bara få ta ut det allra sista av 2016!

SM Lång och Medel

De två senaste helgerna avslutades årets SM-tävlingar i Blekinge med långdistans, medeldistans och stafett. Eftersom allt fokus i år legat på EM och VM hade jag inte förberett mig något specifikt för de här tävlingarna. Är inte heller jättehemma i blekingeterräng men formen hade legat stabilt efter VM så jag åkte ändå ner med förhoppningar att kunna göra bra lopp, framförallt på långdistansen.

Långdistansen avgjordes faktiskt både i Skåne och Blekinge med delar av banorna i båda landskapen på både kval och final. Flöt igenom lördagens kvaltävling med en bra känsla i kroppen vilket räckte till seger i mitt kvalheat. Terrängen var inte direkt njutbar med täta och pinniga grönområden, men det var ganska rolig orientering ändå då det inte bara var att mata längs med strecket på långsträckorna utan man kunde tjäna ganska mycket tid på att undvika att fastna i det gröna.

Finalen bjöd på finare och mer snabblöpt terräng. Lite för outslagsgivande kanske… Inledde offensivt, sprang bra och ledde vid första radion då alla passerat. Blev sedan för bekväm, intalade mig själv att tempot var tillräckligt och låg inte och pushade på gränsen. Kom i mål ganska nöjd med mitt lopp men det stod fort klart att det skulle sluta med en försmädlig fjärdeplats, 2:43 efter segrande Rassmus Andersson och 1:08 upp till bronsplats. Besviken. Framförallt eftersom det kändes som att det hade funnits utrymme till att gå lite hårdare.

14352373_1776090845944627_706996695189145922_o

Samtliga bilder: SM i orientering 2016

Var nästan bara hem och vända i Örebro innan det var dags att återigen åka ner till Blekinge, den här gången för medel och stafett i den andra änden av landskapet. Hade lite lägre förväntningar på medeldistansen men såg under fredagens kvaltävling att terrängen passade mig bra. Grisiga grönområden varvat med snabblöpta partier bok- och granskog. Farten var det absolut inget fel på och jag kunde även den här helgen ta hem segern i mitt heat. Även om det inte betyder något tycker jag det är skönt att få med sig positiva besked och att få starta sent i finalen.

I finalen satsade jag på att inte göra samma misstag som på långdistansen utan gick hårt och offensivt hela vägen. Terrängen var väl inte den allra finaste men det bjöds på rolig och utmanande orientering. Gör inget klockrent lopp, men inga större krokar och får beskedet när jag passerar varvningen att jag gör det i delad ledning. Bara att kräma ur det allra sista på slutvarvet och kan efter ett rafflande upplopp gå in i ledningen med en sekunds marginal. Bakomstartande Albin och Gustav spelade dock i en annan division och gick båda in knappa minuten före, men jag är riktigt nöjd med att kunna ta hem en SM-medalj på medeldistans. Grymt kul!

14380159_1778681232352255_5527397946091441313_o

14468648_1778689152351463_906075808844669393_o

Det var inte helt konstigt kanske att jag gav mig iväg på söndagens stafett lite tömd på mental energi. I år valde vi att köra på en taktik med mig på andrasträckan, och då Viktor visade upp ett skolboksexempel på förstasträckslöpning fick jag gå ut i täten, precis bakom OK Linné och Göteborg-Majorna OK. Inledde loppet bra, men blev lite för hetsig när jag kom ihop med andra löpare. Blev några dumma bommar men kunde ändå stämpla i ledning både vid första och andra varvningskontrollen. Skickade ut Jakob som trea precis bakom GMOK och OK Ravinen. Tyvärr hade han sedan inte någon av sina bästa dagar och vi slutade på 18:e plats, vilket ändå är två placeringar bättre än i fjol.

14424742_1779026108984434_4851201689942405642_o-1

Karta Stafett

Imorgon bär det av till Estland för en veckas landslagsläger och förberedelser inför VM nästa år. Kommer bli hur kul som helst!